Imorse vaknade jag klockan sex med Johan som steg upp till jobbet. Gick inte att somna om så det var bara att trampa upp och starta dagen. Jag plockade undan den värsta röran och diskade den värsta disken. Väntade på att klockan skulle gå. Allt eftersom jag pysslade med mitt så tickade klockan nästan ifrån mig och det blev dax att åka.

Först tunnelbanan in till centralen och därefter pendeltåg till Östertälje. Hade fönsterplats hela vägen och satt och funderade, vad förväntade jag mig? Jag visste ju knappt hur han såg ut. Hur är han, hur kommer han reagera? Tänk om det är en jävla best som biter på allt, skäller och är elak?

 Jag och Annelie messade och hon beskrev vägen till parkeringen där dom väntade med sin husbil. Fast jag är halvt blind såg jag dem långt långt borta. Annelie började gå mot mig och jag fick syn på honom. Det minsta, ljuvligaste, gosigaste och piggaste lilla livet jag sett.
Jag började nästan gråta, kännde blodet rusa runt i kroppen och hjärtat dunkade som en bongotrumma. Han var helt fantastisk och vi klickade på en gång.
Följde med dom till Södertälje i bilen så jag kunde ta ut pengar och satt hela vägen och tittade på honom i sin lilla bur. Jag klappade hans mamma jättemycket. Hon var så fin.
Vi utbytte pengar och papper och jag tackade för mig och knallade mot pendeltåget.
Jag fylldes av ett lugn, han var inte alls nervös. Han grät en liten skvätt på tåget men inget anmärkningsvärt.
När vi åkte i den långa rulltrappan blev han lite skakis och borrade in huvudet i nacken på mig.

Vi åkte hem och måste bara nämna att han gör en succé i folkmassor. Idag har vi blivit stoppade kanske 15ggr. Alla älskar honom. På vägen kissade han duktigt för första gången, stolt som en tupp. Jag berömde honom och fick fin respons på det. Vi gick iaf in och han fick installera sig lite i hemmet och det gick så bra. Vi lekte och vilade innan vi gick ner för att möta Johan. Han smälte också, ett väldigt starkt ögonblick. Man vet inte hur man ska reagera. Han är så underbar.
 Det är iaf pappas pojke, tog inte många sekunder innan dom var bästa vänner. Syns på honom att han litar på Johan . Att dom älskar varandra. 

Kan skriva mer imorgon, blir så upprymd att jag måste krypa ner och mysa med mina pojkar.

Så....välkommen till familjen Gonzo
Vi älskar dig










//Världens lyckligaste Nico