nicolina Tis 14 nov 2006 15:43
du är som en ljus tändare som bara vill tända till. Ditt sjuka leende gör mig galen, om jag bara kunna bli din. Om jag skulle sniffa ditt hår jag förmodligen skabb skulle få. Ditt intresse för dom små jag en dag hoppas få. aaa vi lanar

---

Skrivet av Stina, ja ni ser när. Vilken konstnär hon är.


Nästa helg blir det flaskan. Jag är bortlovad till my old bff Emilie. Vi är hundfria hela helgen. Det har aldrig hänt tidigare. Man har alltid hundarna i åtanke. "Nej vi kan inte gå på fest OCH gå på krogen för då blir hundarna ensam för länge" Eller för att inte tala om alla vilda slagsmål i sängen morgonen efter en utekväll. Slagsmål om vem som ska gå ut med djuren. Jag vinner oftast.

Johan ska upp till Söderhamn och slå runt med sina gamla vänner på en 25årsfest. Han bor hos sin mamma
och den här gången står det skrivet i himlen att det är hans tur att ta Nils och Leo. Det spelar ingen roll hur mycket jag har på schemat annars, dom är i regel mitt ansvar vid dessa tillfällen. Jag bollar med min familj och dom har ställt upp med sin beskärda del passning. Så varsågod man. Your turn. 

Vi får se vad jag och Emilie hittar på, något kul blir det garanterat.



Nej ni. Nu måste jag knoppa i hopp om att slå ut imorgon.

När jag var liten, runt 11år, var jag hur kär som helst i en kille som var lite äldre än mig. Jag var alltså HUR kär som helst!. Så kär man bara kan vara när man är liten. Vi blev ihop och pussades och sånt. Kändes enbart konstigt men man var ju tvungen att testa?. Jag var samtidigt nyfiken när jag låtsasnuppade med mina barbies. Jag visste ju nämligen hur saker och ting gick till, färgtv fanns ju på nittiotalet!. Men jag var bannemig inte redo för något snuskans. Inget mer än torra pussar ville jag utforska ännu.

Så kom en eftermiddag då han bad mig ta på hans petterniklas. Det kunde ju han inbilla sig, äckelunge!
 Jag blev så jäkla arg att jag cyklade hem och grinade. USCH!

Idag, är han värsta misslyckade knarkarslusken. Flera ungar med en rad misslyckade småtjejer. Hahah, där fick dom alla!.
En känsla av revansch. Om jag pillat med hans snopp då kanske jag hade följt med ner i misärens avgrund.
 Och om han INTE bett om något dyligt hade kanske han inte slutat som värsta ärkeslusken.

Det vill jag tro iaf.

Kharma

Jag städar och gnor på. Jag har dammsugit, moppat och bytt sängkläder igen. Johan blir galen på mitt bytande i sängen. Jag ser det såhär. Man spenderar minst 8h/dygn i sängen. Ungefär lika länge som i sina underkläder/dygn. Man byter kläder en gång/dag. Ibland kan man bära någonting lite längre men ändå. 1 gång i veckan byter jag till rena sköljmedelsdoftande mjuka sängkläder och känslan går inte att ersätta. Det är så rent och härligt. Allt annat än en gång i veckan tycker jag är snusk. Och då duschar jag alltid det sista jag gör innan jag lägger mig också.

Antar att jag är lite känsligare  än dom flesta. En sak tänkte jag länge på efter svärmor nämnt det en gång 
"I sovrummet ska man göra två saker, älska och sova. Man ska inte äta, lagra prylar eller göra det till en vana att göra andra aktiviteter i sitt sovrum än dessa två saker"
Just då funderade jag mest på vad hon hade för svar på "Om man bor i en etta då Kerstin?" men jag struntade i att fråga. Tiga är guld stämmer ibland. Men i efterhand har jag känt ett större behov av att ha det öppet och ljust utan en massa förvaring. Så jag har gjort mig av med en massa skräp på sistone.

Jag vet inte riktigt vart jag står annars, förutom att det ska vara rent. Jag tycker det är hur mysigt som helst att tända ljus,krypa ner under täcket när man är lite frussen och titta på en mysig film.

En regnig dag kan det vara hur gött som helst att göra en borg med kuddar runtom sig i sängen med endast en läslampa och ligga med en bra bok och en påse godis.

Huvudsaken är väl att man gör saker man mår bra av i sovrummet. Så inte atmosfären blir infekterad av bråk eller annat dumt.




Ja tack, när jag var liten var jag mycket för kojor och hyddor. Byggde alltid kojor i skogen och tänkte bo där när vintern kom. Jag isolerade springor och lagrade mat (kottar) Jag önskade att jag kunde svinga mig fram i skogen i lianer och ville ha ett trädhus när jag blev stor.














Nej


Nej


Ja, i två dagar


Ja, eller nja

Den kommande veckan är fullbokad vad gäller plugg och en hel del annat. Ut och gå ska jag göra tills fötterna blöder. Chips blev det ikväll och en massa annat onyttigt som vanligt. Nu får det vara slut på det goda fram till jul.

Fotat har jag gjort idag då Monika var snäll och lånade ut kameran. Det är som ett stort svart hål i tiden sedan den förra gav upp och checkade ut.

Först ut en bild på Nils och hans extremt långa ben



Jag dör av garv. Vart kom dom där benen ifrån.??!

Resten får jag lägga ut imorgon för det tog 5min att ladda upp den här godbiten..


Vad mer? Jo jag och Monkan har en genialisk affärsidé som ska genomföras helst igår. Jag tänker aldrig berätta vad det är då ni bara skulle knycka vår plan. Men det kan bli ett tillskott i den annars rätt så tunna plånkan. 
Återkommer....

---

 

Manikyr har jag fått idag. Monkan ringde ner mig när hon hade en stund över i salongen och det var så skönt. Jag älskar när folk pillar på mig. Framförallt håret. Ahh Johan får ligga i timmar och kraffsa i mitt hår när helst han orkar.
Jättesnyggt blev det också borde jag väl understryka. Och trevligt var det, drack redbull och skvallrade.

Sedan har vi ätit middag tillsammans, tittat på film med tända ljus, skrattat och haft det ofärskämt gött...

---

Jag har fortfarande stora problem med sömnen. Det går inte. Jag vrider och vänder sönder mig i sängen. Något fel är det. Jag vill verkligen inte ta till piller heller utan att verkligen försöka själv först. Med alla medel. Så jag får härda ut den här vågen och verkligen träna hårdare så jag gör av med mer energi än själva hjärnverksamheten under dagarna.

Det här att jag ligger tre timmar och stirrar i taket vareviga natt gör ju att man börjar tänka en hel del. Oftast på bra saker, men ibland dom här sämre tankebanorna som man lätt hamnar på. Är man väl där är det svårt att trycka på bromsen. Det är då jag för en konversation med mig själv också. Tar upp vad jag är arg och ledsen över och tänker ut lösningar på mina problem. Så visst kan det vara nyttigt då jag sällan går runt och muttrar på dagarna.

Häromkvällen kom jag på en förjävlans rutten händelse som utspelade sig på sjukan (jag tror ni alla vet när, haha)
En av alla dråpliga grejer man kom att uppleva där men som många kanske vet så har jag inget början och slutminne från dom här nästan 10 dygnen. Eftersom det var så mycket smärta och väldigt tunga mediciner inblandade får jag pussla ihop bilder och ljud jag tog in då till någon slags knepig form av uppspelning i hjärnan. Då och då kommer jag på nya saker som slutligen gör det hela till en helhetsbild. Jag ställer in skärpan och allt blir lite klarare för varje tillfälle jag grubblar och tänker tillbaka.
Hur som helst så var jag ju som ni kanske förstår rätt förkrossad över allt som hänt och pågick. Jag var också så borta och led av svår panikångest att jag hela tiden fick uppleva vissa trauman på nytt när jag piggnade till mellan medicinpåfyllningarna.


En dag kom en överläkare in och riktigt pratade över mitt huvud med flera andra läkare och läkarstuderande. Han talade inte till mig personligen utan läste innantill i min journal och pratade omkring det. Jag själv visste ingenting annat än att jag hade frakturer och inte kunde röra mig, just nu.
Överläkaren malde på om min framtid, jag skulle lida av svåra smärtor länge länge länge, aldrig kunna arbeta fysiskt, inte kunna bära på ett barn, inte sitta på flera år och heller inte kunna gå riktigt. Minst.
 
Jag vet än idag inte om jag bara var drogad, eller om jag var i chock men jag reagerade knappt. Jag var bara väldigt irriterad över att han pratat över mitt huvud och släpat med sig 7-8 personer in i mitt lilla rum första gången jag skulle få höra min dom. Stintan hörde den från rummet intill där hon låg och blev knäckt.

I vilket fall som helst så förstod jag väl tillslut och Johan tröstade mig. Vad ni behöver förstå innan jag kommer till poängen är att jag blev pepprad av samtal från vänner och bekanta där 80% utmärkte sig med att vara lite väl nyfikna och mindre intresserad av hur vi egentligen mådde. Ganska snopet men det är så det är. Många andra tog ett steg fram och visade vad verkliga vänner är så det var väl ingen egentlig förlust med den andra skaran. Men jefter allt tjat ifrån folk ville jag helst bara ha att göra med den skara människor som stod mig närmast under den här tiden. Ingen energi ville jag slösa på obehöriga då jag mådde som jag gjorde.

Nu till saken, jag ville verkligen inte ha besök av en person som besökte dom andra på sjukhuset. 
Hon och jag har inget att dela och jag mådde pyton den dagen, som alla dagar där. Alla visste det och jag bad vänligt att Johan skulle se till att hon inte kom in till mig. Hur dom andra ville ha det var upp till dom, det var bara hon och jag som hade något otalt med varandra. Jag var och är idag inte intresserad av att lösa den konflikten men önskar henne all lycka i livet. Men vi kommer aldrig bli vänner eller reda ut situationen.

Johan ville väl inte vara otrevlig och det ville egentligen inte jag heller. Men det enda sättet att hindra henne från att komma hade varit ett "stick!" och så beter man sig ju inte så det slutade med att hon kom in och med sig hade hon sin lilla söta dotter. Ingen skada skedd. Jag försökte le och vara artig fast morfinet rusade i mina ådror och ropade att jag skulle ta en powernap genast.
Hon var också trevlig (såvitt jag minns) tills själva slutklämmen, som ligger på top 5 bland det värsta jag varit med om. Ren ondska.
Hon ställde sitt lilla barn i fotändan av min säng och lilltjejen småhoppade och trampade precis som små barn gör. Då kom det, med en vänlig röst som förklädnad. Titta *****, titta vad du kan som inte Nicolina kan. HiHi skrattade hon och nickade menande mot barnets studsande och trampande där i sängen.

Jag kan använda så många beskrivande ord för hur det kändes. Hur fienden kom in på mitt revir när jag hissat vit flagg och så häver hon ur sig något dyligt när jag redan ligger halvvägs ner i graven och krålar i leran. Det finns inget som kan tas tillbaka eller upphäva den meningen. Ingen förklaring. Klumpighet, det är som när Monkan ikväll ropade "ÅHH negerbollar" på konsum. Eller när man slänger ur sig precis vad man tänker och sedan ångrar sig. Detta var inte så. Hon menade det och visade det. Ingen ånger. Det fetaste slaget under bältet någonsin.
 
Om jag hade legat med cancer, hade väl ingen som är riktig i huvudet kommit in och sagt Titta vad jag har som inte du har, hihi (medans hon tittar sig i spegeln och stryker sitt tjocka hår)

Bara ett jävligt minne.....


Nu blir det sömn och spoooning med mina homeboys

Hej ville jag bara säga såhär mitt i natten (snart fyra).
Jag har återigen tagit mig en sängfösare i form av en cider (den här gången) fast i två glas. Ett glas var mitt och det andra var Edytas men hon stal radion och stack hem på raggen. Pojkvännen och hundarna sover sedan länge och jag har suttit uppe med tjejerna och ätit popcorn.

Jag ska snart krypa ner i sängen men gruvar mig för jag har verkligen haft problem i det rummet dom senaste dygnen. Årstiden tillåter inte öppet fönster och luften där inne är helt stillastående. Två dörrar har vi men luften blir begagnad snabbare än Nils släpper en fis. Det gör att vi drömmer konstigt, sover dåligt och vaknar med tungor som ser ut som två gamla torra tvättsvampar. Sedan finns det inga fläktar i dessa lägenheter heller. En gammal igensvettad ventil som sett sina bästa dagar för många år sedan. Matos är alltså något som kommer med på köpet.



Jag satt och funderade över det tomma rummet vi har nu. Fy 17 vad deprimerande. Vi har bara slängt in skit vi inte orkar se. Och för vad? Jag och Johan satt och diskuterade frågan häromkvällen. Enligt mig kunde vi ha större glädje av att starta en brasa den 25:e varje månad och kasta på två tusenlappar. Ett skräprum med skräp som inte ens är vårt. Och sedan betala för det. Det vore lämpligare med en mindre lägenhet helt enkelt. Men det får vänta ett år. DÅ kan vi byta till oss till en mindre lägenhet i ett bättre område. Perfekt.

---

Julen i år ser ut såhär:

Vi firar julen ensam, vår lilla familj.

Jag har redan nu ångest över hur jobbigt det kommer bli om vi åker hem. Vart ska vi sova, om det sedan finns katter där, bara resan upp och ner kostar 1000kr till Söderhamn, julklappar, lån av bil, kallt, halt, stressigt och långt mellan platser att fira på.

Sen slutar det alltid med en massa superi då alla återvänder till Söderhamn och så slutar det i sin tur med en massa jobbigt så som bakfylla, vem som ska vara hundvakt och tvångsmöten med ansikten man bara vill glömma.

 Så vi har bestämt oss (som det ser ut nu) för att fira tillsammans bara vi. Ingen stress och ingen press på att träffa någon. Får vi över huvud taget över en krona ska jag lägga den kronan på mig själv/oss eftersom den här hösten är rätt tight i övrigt.
Vi pyntar fint här hemma med en gran och allt annat julfint som hör till, bestämmer själva vilken mat vi vill äta, hur vi vill spendera dagen och sedan bara få chans att ta det lugnt tillsammans i gosiga pyamaser, promenera med hundarna, lyssna på julmusik och ha det sådär drömlikt avslappnat, härligt och stillsamt.

Blir säkert glögg med grannarna och en massa annat roligt att se fram emot dessutom.. Så helt ensamt blir det inte då många bekantingar som bor i Sthlm väljer att packa sig norrut.

Förra året hemma var julen hur bra som helst men ändå väldigt stressig då man ska hinna runt till alla.
Ändå blev somliga besvikna att vi inte spenderade mer tid med varandra fast vi gasade i hundratrettio mellan alla planerade besök. I en iskall volvo när det var blixthalka. Från kvällen den 23:e till kvällen den 24:e körde jag/vi över 40mil. Inte så rogivande!

Så vi skippar det helt i år helt enkelt.

Så inga julklappar till mig i år! Jag kommer bara inhandla det till Johan så alla vet..

Apropå Johan. Nu ska jag gosa ner

PS. Familjen, jag tar gärna en kött och potatismiddag efter själva julaftonen. Det är bara sjävla pressen den dagen jag vill undkomma. Sen är det fritt fram att umgås av bara fan.


Natti gayboys

Sitter uppe och tittar på skor....

Hittar hur mycket som helst, vill ha allt. MITT MITT MITT tänker hjärnan.

så dyker detta upp på skärmen:



Nått för dig Emilie?

Trodde väl inte det heller.

Kiss

Fan vad alla är vidriga mot varandra. Hur i hela helsickes angels orkar ni med er själva?!



Skärpning!

Välj era konfliker med lite hjärna bakom. Sluta impulsreagera på allt och agera inte när ni är på dåligt humör. En känsla är nämligen något tillfälligt vi använder oss av för att snabbt kunna rationalisera händelser och reagera därefter. Impulser som gör att vi reagerar när faran är nära.

Av många intryck forserar blodet ner i låren i syftet att vi ska kunna springa ifrån eventuellt hot.
Nu när ni vet det kan ni känna efter nästa gång ni rycker till av något.

Hur som  helst så finns det inget djupare bakom humöret man är på. Något själsligt.
Kan starta med en jobbig händelse, sen när hjärnan läser av dina kroppsliga signaler som syn, hörsel eller hur något känns mot din hy så använder vi gamla negativa cellmönster och manipulerar oss själva. Tänker fler dåliga tankar, lyssnar på lugnare/sorgligare låtar, funderar över jobbiga gamla minnen, grubblar och fastnar i en negativ cirkel. Det är inte lätt att ta sig ur. Det finns hjärngymnastik för det men det tar vi en annan gång.

Det viktigaste av allt är ändå att försöka att inte vara på dåligt humör när beslut ska tas.
För känslor filtrerar vår syn på världen. Som fyllebrillor (som ändå kan vara bra ibland, haha)
Man skickar signaler till hjärnan som filtrerar verkligheten med allt det onda (tillfälliga) vi känner och får oss att handla därefter. Vi är egentligen inte i våra sinnes fulla bruk.

Sinnestillstånd är faktiskt  det egentliga humöret vi är på. Känslor är bara till för att kunna urskilja direkta faror/sånt som inte är bra för oss.
Något man faktiskt inte kan lita på eftersom dosen blir alltid högre av det onda än det vi faktiskt upplevt.
Självframkallat.
För allvarligt talat...Vi jagar inte mammut iklädda sälskinn längre. Känslor idag är bara en sofistikerad variant av vad dom en gång var. För vi behöver dom inte på samma nivå längre.


Din mentala del och din biologiska del hör ihop. Är ett enda stycke människa. Anatomi people.

---

Med det sagt hyttar jag lite åt det som pågår där ute i kylan i detta nu. Vad vinner ni på att frysa ut varandra.? Skapa onödiga konflikter med dina medmänniskor bara för att? Hålla en vän om ryggen fastän h*n har fel.?
Visst kan man stötta och kämpa för varandras välbefinnande men bara ni fortsätter vara ärliga mot personen som inte gjort rätt.

Vi alla vet hur bittra äldre människor kan vara? Varför rikta sin väg åt det hållet redan nu?


Sen kan det vara väl internt utan att någon egentligen förstår vad/vem det handlar om men det ignorerar jag just nu. Tänkvärt vilket som.

Det finns och kommer alltid finnas människor  i din omgivning som inte använder sig av dom normala biologiska kommunikationsreglerna vi andra håller oss till.
Jag kan skriva i en evighet och fördjupa det ytterligare men tror ni inte orkar läsa då;)
 
Okej vi kör ett exempel....

Vi har alla haft att göra med H*N, som man aldrig litar riktigt på.
 Man väntar sig ett verbalt tjuvnyp, en blick eller en lite väl hård klapp på axeln.
H*N är därmellan väldigt ödmjuk och snäll. Oberäknelig alltså.
Man vet aldrig när H*N behagar vara trevlig, man kan lika gärna få ett kyligt bemötande. Man blir nervös när personen är i närheten, man blir nervös när H*N inte visar något uttryck alls. En neutral min alltså.!
Är H*N arg/ledsen/fundersam.?!

Vet ni hur undergivna dessa människor gör oss övriga?! 
Vi gör allt för lite bekräftelse eller 10 minuters ömsesidig respekt. 

Det många inte riktigt förstår (inte jag heller tills nyligen) är att vi kommunicerar med hela kroppen, inte bara verbalt. Vi tänker inte på vad personer vi pratar med använder för kroppsspråk. Vi är upptagna med oss själva och att konstruera nya tankar.

MEN vårt undermedvetna tar in vartenda intryck av den andra personens sätt att röra sig, hur denne låter, hur blicken rör sig, hur pupillerna ser ut, vilket håll fötterna pekar åt, vart händerna rör sig etc
På det sättet kommunicerar vi mest och starkast. Inte med vad vi säger utan hur vi säger det.

Den vi står närmast och litar till 110% på är oss själva, vi älskar oss själva och vi älskar att prata om oss själva. När vi kommunicerar med någon som har ett liknande rörelsemönster eller ett liknande tempo i sitt tal skapar vi förtroende på en gång. Vårt undermedvetna tar upp dessa signaler utan att vi har en aning om varför vi egentligen tyckte så bra om just den eller den  personen vi knappt pratade med.

Personer som är ojämna i sitt humör eller sitt sätt gentemot oss andra gör att vi blir kuvade i närheten av den här personen. Vi fångar upp dom mjuka signalerna och bygger förtroende för att sedan börja på noll när H*N ändrar sitt kroppsspråk.

Vårt undermedvetna fortsätter febrilt fånga upp dom bra signalerna igen, hitta tillbaka till det vi nyss litade på, kände igen.
Ni förstår vad jag menade med kuvade nu va?
Undergivna, bekräftelsesökande, förvirrade.

GÖR ER AV MED DESSA PERSONER NU!!

Nu vet ni hemligheten varför dom är så eftertraktade trots sin jävlighet. 
Ett evigt letande efter ett tryggt kroppsspråk/kommunikationsbemötande.
 HAha

---

Jag har bestämt vilken gadd det blir iaf.



Snygg va?!

Och klyftan sen....


Nu: Ut och bajsa med dogsen och sedan skönhetssömn.

Alltså, prestanda ska väl uppmuntras.
Att man ens har råd med en helt okej bil är ändå ett ådstakommande idag. Särskilt om man är ung. 
Men Bollnäsbor och framförallt tjejer är jävligt intresserade av bilar. Mystiskt jävligt intresserade....

Gick hela Bollnäs Fordon eller? Får ni ligga mer ? Får ni respekt av er pojkvän för att ni ser skillnad på ford och volvo?
Vad får ni ut av det? (förutom själva färden mellan punkt A-B)
Bollnäs är inte stort och det är heller inte livsviktigt med bil. Finns alltid nån annan idiot som har vägarna förbi.
Kan bero på att det finns tre att välja på. Vägar alltså.

Men jag följer en del bloggar, tjejers bloggar. Fyllda med bilder på något gammalt skrot lika intressant att beskåda som:


Ännu värre är det att läsa om specialbeställda fälgar och backspeglar!.
Det är så vitt jag vet en stor skillnad på Bollnäs - Söderhamns intresse för bilar. Vad gäller tjejer iaf.
I Söderhamn lägger vi mer energi på klamydia och annat viktigt. Som antibiotika tex.

Jag kanske skulle skaffa mig ett intresse och fota klottret i tunnelbanan??

Det roligaste jag sett hittills är SVERIGE= KUK. Jag kan tänka mig en stackars kille kommer gåendes från migrationsverket där det kanske inte riktigt gått som han tänkt sig. Han är arg och förbannad. Kan två svenska ord....
Skriver dom på en hel vägg. DONE

Där fick dom så dom teg.

Bjuder så länge på två bilder från Statoil i Bollnäs






Och två från statoil i Söderhamn






Det bästa av två världar.

---

Edit: Sånt här lyssnar man på också

Det är nära nu, jag måste till gyn! Spiralen ska avlägsnas från mitt inre. Det är väl iofs en befrielse. Vi är inte bästa vänner jag och spiralhelvetet. Nu måste jag byta preventivmedel till något annat. Någon som är uppdaterad nyligen?

Jag vill inte att det ska kännas, få hormonrubbningar,mens eller blodproppar. Sen kan en bidragande bonus gärna vara att man blir brun och går ner i vikt. Om håret runt området därnere  försvinner vore också bra.

Åh just det..Man ska helst inte bli på smällen.

Jag hatar gyn. Inte just att någon undersöker så länge gynekologen inte ser ut såhär

 

Intrumenten har jag svårt för, glidslemmet likaså. Vem fan kom på det namnet?! Glidslem?! Låter suspekt. Som en substans av något slag av den värre sorten. Som fettsugningsrester blandat med rengöringsmedel. Eller livmodersvätskan från tusen havande sälar.

Ja jag vet att det låter knäppt...Men det är sånt jag tänker på när dom sliter mig i stycken med instrumenten dom använder. Har ni tänkt på vad hårdhänta vissa är?!

"NEJ jag födde inte barn för 10 sekunder sedan så jag är tveksam till att du får in hela armen".

Huuuu.

Jag får epileptiska attacker här i soffan. Helt ärligt!!

Killarna här hemma är Sawfantaster.
Undrar om dom skulle få följa med och lära sig vikten av kunskapen om VAD  som är läskigt och  INTE  här i livet!

MCDONALDS UPPL

-28,00

Pressbyran 818

-64,00

BIRKASTANS PIZ

-80,00

7-Eleven 19115

-29,00

7-Eleven 18122

-14,00

RESTAURANG AKA

-75,00

BIRKASTANS PIZ

-80,00

Pressbyran 881

-15,00

KONDITORI LYRA

-102,00

7-Eleven 19115

-14,00

BIRKASTANS PIZ

-80,00

7-Eleven 19115

-14,00

RESTAURANG BEL

-78,00

7-Eleven 18122

-14,00

KELLYSBAR

-57,00

RESTAURANG BEL

-78,00

RESTAURANG AKA

-75,00

PUB ANCHOR

-84,00

MCDONALDS KUNG

-74,00

LILLA HEMCAFE

-55,00

FOLKETS KEBAB

-30,00

7-Eleven 18122

-28,00

RESTAURANG AKA

-70,00

7-Eleven 18122

-28,00

7-Eleven 18122

-29,00

7-Eleven 18122

-28,00

Prel kortköp

-28,00

Prel kortköp

-33,00

Prel kortköp

-14,00

REST TULEGARDE

-75,00

SCANDIC HOTEL

-98,00

HANDLAR N

-60,00

Jag ifrågasätter inte summan! (Det är hans pengar).
Jag ifrågasätter inte restaurangbesöken (Men vart fan kastar han matlådorna!?)
Jag ifrågasätter inte om han har en affär med en annan kvinna! (Man bjuder inte en älskarinna på Folkets Kebab)
Jag ifrågasätter inte om hans utemat är nyttig eller inte. (Huvudsaken vi sköter oss hemma, jag är nöjd med hans kagge, dessutom jobbar han hårt och förtjänar lunch ute ibland.)

Men en liten lätt  fundering som jag grubblat på nu i någon dag...

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA LIV OM COLAN?!

skratta kan jag visst fortfarande

När man har det så här på baksidan



En pool. Inte fy skam va?
En natt när jag och Bergman kom hem från en riktig räserkväll riktigt glada i hågen beslutade vi oss för att ta ett nattligt dopp. Ni kan ana djupet av poolen när ni tittar på killen som går på bilden. Tänk er då att vi klarade oss utan skråmor när Bergman dök och jag gjorde bomben.

Konstigt. Efter det trampade jag nästan på en igelkott. Mer exotiskt blir det inte.

(Människan kommer få betala för allt en dag och händer det under min tid på jorden kommer jag invänta mitt straff med ett leende. För jag och alla andra på den här planeten förtjänar det. Vi ska lida och sota för det onda vi orsakat vår vackra planet. Det är därför jag brinner starkt för att ni som nu har barn (och jag själv om jag får några) ska lära nästa generation att veta bättre än vi som lever nu)

Tror du vi har tråkigt tillsammans?

Det är inte bilden i sig eller personerna som är hemska
Det är bilderna man får i hjärnan som visar vad dessa två gör efter krogen stängt.
Hur det låter, hur det rinner och hur han luktar ur munnen.
Där fick ni något att drömma om. Varsågod. Från mig till er. Ge och ta kallas det.
Dom lyssnar nog på "piccadilly circus" under älskogen också.
Det är jag övertygad om.

Nattinatt