Dagen kan inte beskrivas i ord. Vilket sjå, heter det så?
Kastreringen gick bra, vad jag vet. Jag kunde nämligen inte stanna kvar i rummet. Benen ville ge vika och mackan jag slängt i mig innan vi åkte ville återigen se dagens ljus. Så jag väntade utanför, Zikkan stannade med Nils. Stort tack till dig Zikkan. Utan dig hade inte dagen varit klar än. Tack tack tack.
Stor tur att man kan välja att gå ut hos veterinären. Om det varit mitt barn som skulle stickas med jordens största nål hade nog läkaren kollat snett om mamma inte kunde vara kvar. Nils kastade en sista blick åt mig när jag smet mellan sköterskorna som stod med tratten i högsta hugg. "Hur kan du lämna mig här så dom kan mörda mig" sa den blicken.

Väl hemma var det bara att vända i dörren och ta bussen till apoteket i Skärholmen. Jag hatar apotek, jag tycker det är vidrigt att vara där. Bevisligen....En karl nös i handen och råkade "kasta upp" någonting som förmodligen var en klump av något äckligt slag. Ner i fickan med den bara!  Huäääääk, stackars lilla frugan som rensar fickorna innan nästa tvätt. Jag noterade också en man som stod med händerna i fickorna. Han hade en gammal urtvättad luvtröja som var ganska lång. Han trodde förmodligen inte att någon såg honom där han stod och raffsade och krafsade med båda händerna vid sitt....skrev. Vet ni vart då? Vid intimhyllan. Jag började nästan gråta. Snusk

En rolig sak hände iaf. På tunnelbanan hem satt en utländsk liten tjej som var runt sex bast med sin pappa. Hon hade rosa ytterkläder och rosa mössa. Dom pratade om dagen och hur lekis gått. Jag tjuvlyssnade på konversationen. Pappan frågade henne om kompisar och hon berättade att hon var kär i en kille. Med fyra fingrar.
Här märker jag hur pappan börjar bli svettig och mumlar något obegripligt för säkert även den som behärskade språket han talade. Han, som inte pratade lika bra svenska som dottern visste inte hur han skulle uttrycka sig.
Till slut sa han:

"Men neeei fa...ehm....nei, fyra finkrar, de gå inte. Det är ingen MAN, han kan ju inkenting.....ehm inte MÅLA, passa barn, INKENTING. Ingen man....jag förbjoder. "

Någonstans här tappade jag fattningen totalt när jag, väldigt hårt, fick anstränga mig att inte bryta ihop av skratt.



Behöver jag skriva mer?

Nu ska jag vila en stund

Ps. Nu håller vi tummarna för att mammas flyg inte blir kapat och hamnar på Antarktis ikväll. Thailand thailand thailand tänker vi och kramar fingret en stackars sexårig pojke inte har, liksom kärleken....tydligen.

Jag säger ingenting så är ingenting sagt.....

Jag är inte arg. Men jag kommer klaga rätt hårt idag.

1. Vi trotsade vädret som i Sthlm idag har varit som att dricka vatten bara genom att andas ute. Vi gick i skogen och promenerade med hundarna då vi möter en finsk kärring och hennes ryska feta gubbe. Dom stannar upp när vi passerar med hundarna kopplade och mumlar sinsemellan. Jag trodde först att dom bråkade men från ingenstans står en dobbermanliknande hund framför oss, helt lös mellan oss och ägarna, morrandes och skällandes. Visade tänder gjorde den......Jag slet upp Leo i min famn med kopplet och hon ropade "Hunden är inte farlik" med sin äckliga brytning 10m bort. Noll kontroll över situationen. När hennes tafatta tjockis till karl fått tag i hundjäveln brast det totalt för mig. Jag blev så jävla förbannad att jag bara vrålade "Om (!) ni ska ha er jävla hund lös får ni fan ha pli på den också era jävla idioter. ekade i Sätraskogen.  Jag kokade av ilska och Johan stod helt handlingsförlamad med hakan i backen. Där och då var jag fanimig beredd på mord, förmodligen av mig men ändå.
Okej, olyckor sker. Man kan inte alltid svara på hur ens hund kommer att bete sig men orka passera och viska utan att förbereda oss på att deras hund förmodligen hoppar fram, redo att kötta, vilken sekund som helst. Vet ni vad fettot svarar förresten? "Öhh idiot kan du vara själv"

Behöver jag fortsätta?
Jag vill bara klargöra en sak här och det är OM någan annan hund ger sig på mina och på något sätt skadar dom.-......drar jag mig inte för att stycka skiten i 1000 bitar. Detsamma gäller ägaren. På riktigt alltså. Jag skojar inte. Det finns inga gränser för hur mycket mina djur betyder för mig eller vad jag är beredd att göra för dom.

Jag ska fortsätta skriva sen men räddar jag inte middagen från Johans vitpepprande nu så får jag sota för det sen.


Kiss