Är det bara jag?
Skrivet: 2009-10-20 Kl. 12:08:49Låt oss fantisera iväg ett slag. Vi kan tex fantisera om att tex DU min kära läsare, dagen innan lön hade det rätt tomt i kylskåp och frys. Att DU hade tex nudlar, hundmat och fyra kalla saftiga delicatobollar som grannarna lämnat kvällen innan att välja mellan till frukost. Vad hade DU valt? 
Om du läsare fick bestämma, men ett par saker måste du veta innan du gör ditt val. Det finns bara räkor och grönsakskryddor till nudlarna och hundmaten är "extra tasty". HA! Extra gasbildande om du frågar en fransk bulldog (om du råkar ha en sån hemma)
Okej, varsågod och välj!.
Om ni ursäktar ska jag gå och kräkas nu. Sen plugga.
Draft: Okt. 18, 2009
Skrivet: 2009-10-19 Kl. 13:17:53Jahopp, jag gör väl ett snabbt inlägg innan jag startar dagens måsten.
Vi har bytt sovrum i helgen. I Fredags närmare bestämt klockan ett släpade jag själv vår dubbelsäng genom lägenheten. Ni får gärna testa lyfta den själva ni som kommer på besök. Jag tror ni knappast lyckas rubba den en decimeter ovan golvet. Så tung är den! Så när jag förbukat mina superwomanpowers kom Monkan och Zikkan och hjälpte mig med allt skräp som åker fram när man städar. Zikkan satte upp gardinstång och gick med grovsopor och Monkan hjälpte mig med omboningen. Tack mina kära för hjälpen. När vi var färdiga och Johan kommit hem lagade Zikkan en jättegod pasta åt oss alla. Jag orkade knappt sitta upprätt men det satt ändå fint.
Här är utsikten från vårt sovrumsfönster innan. Huset på vänster hade full utsikt över vår säng så det var bara att dra ner rullgardinen när man inte ville ha publik..
(ursäkta blixten)
Här är vår utsikt nu. Så himla mycket bättre. Jag har dansat naken flera gånger framför fönstret i helgen. Bara för att jag kan.
När jag städat färdigt hade jag använt slut på alla energiresurser trots intaget av fyra redbull under dagen så det slutade med kortslutning i hjärna och kropp. Med andra ord total kollaps. Jag grinade och grinade. Johan blev skraj och försökte trösta men det fanns ingen återvändo. Jag behövde bryta ihop. Jag låg i flera timmar och hulkade. Sen var det som bortblåst. Jag mådde fint men var ändå väldigt trött efter hela dagen fylld av fysiskt och psyksikt slit. Vi tittade iaf på Idol med Monika och Zikkan. Väldigt avslappnande och trevligt. Jag satt mest på golvet och lekte med Virus (katten).
Jag kanske borde nämna att detta var första riktiga dagen på mensen också. Så tror jag mina kvinnliga läsare förstår mitt breakdown.
Lördagen bestod av regn och åter regn så vi spenderade nästan hela dagen i sängen. Tittade på ett gäng filmer, pratade om allt mellan himmel och jord, låg och pussades i timmar. Skönt att inte ha något inbokat för en gångs skull. Bara ta hand om varandra.
Igår, Söndagen alltså, var det betydligt finare väder. Så vi gick på en lång skogspromenad med hundarna
Hur skönt som helst. När vi kom in åt vi en lång och supergod frukost.Efter det lyckades jag äntligen fila ner Nisses klor. Han hatar det egentligen mycket men låg där och mumsade på sina godisar och jag fick fila på. Vilken lättnad. Annars hade vi tagit in honom till veterinär och ev. bränt pulpan.
På eftermiddagen kom Egil förbi och sa hej. Han hade varit och hjälpt en kompis att flytta och tog en paus på hemvägen och tittade in. Kul att se honom igen. Det var ett tag sedan.
På tal om längesen så var vi och hälsade på Ricky och Anna igår också och tittade på deras lilla dotter Thea.
Oh my gosh vilken söt unge!! Jag smälte och ville föröka mig så fort vi kom hem men sansade mig ganska snart..Det får vänta. Mysigt var det iaf och vi lovade varandra att det inte skulle ta så lång tid tills nästa gång vi ses.
På kvällen åt vi tacos och tittade på en lånad film. Helt slut var vi och jag vet inte riktigt varför. Helgen var ju relativt lugn. Men vi somnade till slut i varandras armar. Jag brukar inte vilja ligga för tätt när jag ska sova men Johan kramades så hårt och skönt att jag bara följde med och somnade.
Det här inlägget tog en evighet att skriva. Dumma bilder som tar 5min/st att ladda upp.
Så ni vet så kommer iaf inte jag ha på min mobil den här veckan. Jag kommer ha telefontider (haha) som ni får rätta er efter. Plugget är mitt jobb och jag kan inte avbrytas gång på gång för att folk har tid före/efter deras arbete (då jag inte ringer). Jag måste prioritera tiden jag har på dagarna för jag vill ändå ha ett par timmar på kvällen med min darl.
Jag är för dålig på att säga ifrån också. Jag måste visa mer självdiciplin för annars dras jag iväg på annat. Så det blir enklast på dette viset. Jag måste vara hård på den punkten.
Kiss
Bästa dagen på länge
Skrivet: 2009-10-15 Kl. 17:24:40Solen skiner, det är varmt och löven ligger så fint över Sätra idag. Som hundägare är det lycka att få ta med sig jyckarna ut i skogen då. Luften är frisk, man rör på sig och hundarna är så fria dom kan bli. Jag och Edyta handlade red bull och gick ut i skogen och parkerade oss på en filt och tittade på hundarna då en farbror kom med sina två labbe-schäferblandningar (mor & dotter). Så det blev fullt ös. Leo var lite försiktig och gömde sig på hålll först men kom snart ur sitt lite osäkra skal och var i allra högsta grad med och lekte . Mest och bäst.
Mina två bästa vänner i världen. Jag älskar mina hundar över allt annat och det finns inget som slår den rena och trogna kärleken ett djur kan ge. 
1000 knäppta bilder och här är det bästa resultatet av alla fyra tillsammans
Leo älskar skogen och han älskar att ströva fritt. Han lyssnar och uppmärksammar mig bra och följer mig till jordens ände om det är dit jag ska. Jag avvek ifrån den samlade truppen så jag kunde hämta vovvarnas koppel 25m bort. Nils han lekte och jagade schäfern och hade nog kunnat fortsätta så utan att märka mitt försvinnande på timmar medans lilla Leo gick efter mig på en gång. Det utan att vara feg eller harig dessutom. Han skuttar genom buskar och vatten. Inget hinder är för stort.
Leo är min ögonsten. Nils kommer alltid vara min älskling och jag gör ingen skillnad på dom men Nisse är mer laid back, allt ordnar sig -självständig. Han älskar alla och alla älskar honom och han är bekväm i alla situationer. Leo är mer finkänslig och kommunicerar något otroligt med mig utan att jag lärt upp honom. Kommer det fram någon okänd typ vill han ha mitt godkännande innan han lite försiktigt nosar. Han märker på en gång om något är fel med mig eller någon annan i vår familj. Han är vaksam och iaktagande och så sinnessjukt genuin och go. Min kille. Han utstrålar lycka och har hittat sin plats efter många om och men och inte minst förbannat mycket slit och förtroendeuppbyggnad sen den 4 maj då han kom till oss. Jag har vunnit hans förtroende och får så enormt mycket kärlek tillbaka. Nästan tacksamhet. Han är stabil i psyket och har en enorm personlighet. Jag ångrar inte en sekund att han fick komma till oss. Tack igen Nathalie
Nu när jag ser foton inser jag att Nils har vuxit sig enorm. Hans muskler går inte av för hackor inte. Min biff. Någon i familjen Österberg/Olofsson får väl ta sig an den rollen.
Här har vi dom: Guldklimparna efter lek och bus. Bara så ni vet, är fransk bulldog och chihuahua en perfekt kombination av allt det perfekta man söker i en familj med två hundar. Det här är min lycka! Mitt bästa. Jag har möjlighet att njuta av vartenda ögonblick vi har tillsammans på jorden och har turen att faktiskt spendera mycket tid med mina djur. Inga barn som springer och skriker än på ett tag. Bara vi :)
Nu: Plugg och matlåda
Solar
Ibland händer det
Skrivet: 2009-10-15 Kl. 00:12:06Det bästa på lääänge...
yeeej sistah
Just ja
Skrivet: 2009-10-14 Kl. 18:36:00
Här har vi glasögonen också. Visst ser jag smart ut då?
Monkan och jag lanar. Eller, vi sitter med våra affärer. Nästan hela tiden.
Alexander var här och Nils fann en ny vän. Han blev så ledsen när Alex åkte hem. Försökte sätta sig på honom så mamma Edyta inte skulle kunna knycka honom.
Jag är blond igen. Det fick bli så. Inget ångerbeslut utan är snarare supernöjd med min svartsäsong men ville ljusa upp det igen nu till bleka vintern. Kommer alltid gå tillbaka till det ljusa. När jag känner att håret orkar ska jag lägga i en vit toning så det blir den exakta färgen jag vill ha. Det är fortfarande ganska gult. Och mycket mycket slitet. Jag varvar två olika hårinpackningar jag fick av Monkan och dom hjälper verkligen..
Efter ett litet missöde innan Helens bröllop fick jag klippa av ganska mycket då hårlimmet förstörde jättemycket av mitt egna hår. Klipp klipp blev det och helt plötsligt var jag tillbaka på ruta ett med min hårlängd och det är inte bättre eller längre än ett hårigt spädbarns kalufs. Efter många om och men var nu leverantören trevlig nog att sponsra mig med hår ett tag framöver. Det var en stor lättnad. Tack för det
fy fasen ända in i Bredäng vad oinspirerad jag var nudå. Märks det nått då??
Stackers
Skrivet: 2009-10-12 Kl. 19:12:03
Vilket oflyt jag haft i köket ikväll.
Det hela startade med att jag var tvungen att göra i ordning kyckling som jag skjutit upp framför mig i flera dagar. Jag har så himla svårt för att äta fågel helt enkelt. Jag vill inte ta i eller se på skiten om jag lyckas undkomma.
Idag gjorde jag inte det då Johan var på körskolan efter jobbet. Han sov mindre än 4 timmar inatt, släpade sig sedan upp och jobbade/reste 10 timmar och så kommer en körlektion som en spark i arslet.
Klart jag lagar kyckling åt min man då. Vem skulle inte?
Oturligt nog var det inte grillad kyckling eller bröstbitar utan äckliga nedrans lår full i ben. Jag hackade och geggade med dom slemmiga bitarna. Stekte, vokade och ganska snart kom Johan innanför dörren och tittade på röran med riktigt rödsprängda ögon. Orkade knappt prata. Han sa iaf att han var törstig och som tur var hade jag tidigare hittat en stenfrusen cola som jag envetet mikrat för att överraska honom med. (första gången jag testat det)
Jasså?? du är törstig gubben, ropade jag glatt så han riktigt hörde ifrån hallen när han tog av sig skorna.
Ja men jag köpte mjölk till maten, suckade han när han kom in och försökte bjuda på ett leende.
Jaha men då ska du få se här, sa jag när jag röck fram colan (som jag gömt bakom micron) och korkade upp likt en dyr flarra champange. VOOOOOOOOSHHHHHH lät den när den exploderade över hela köket och på Johan. Cola från golv till tak, över kycklingresterna. I matkassen han hade med sig var det cola och hans vita t-shirt var långt ifrån vit längre. Jag klarade mig, jag höll ju flaskan riktad mot honom. Jag ställde mig över slasken och tog en zip under tystnad. Man kan väl inte låta brunt guld gå till spillo för en liten incident. Livet går ju vidare.
Det droppade från hans ansikte när han ursäktade sig och mumlade att han inte var hungrig längre
Han som alltid är hungrig och jag som kämpat med kycklingen?! Vad nu?!
Han låg med en kudde över huvudet när jag kom in i vardagsrummet med min tallrik och mitt glas...Mhmm gubben det här har jag lyckats med, försökte jag fresta men han ignorerade mig med tystnad. Fasen också. Tänk om han dör eller gör slut?. Såhär tyst har han aldrig varit. Jag blir nervös alltså.
Han har lagt sig i badet nu. Utan mat.
Nej nu måste jag fjäska mig ur skinnet. Jag måste genast springa och köpa godis, folköl och nötter. Skit också.
Behind enemy lines
Skrivet: 2009-10-12 Kl. 04:07:56Fotat har jag gjort idag då Monika var snäll och lånade ut kameran. Det är som ett stort svart hål i tiden sedan den förra gav upp och checkade ut.
Först ut en bild på Nils och hans extremt långa ben
Jag dör av garv. Vart kom dom där benen ifrån.??!
Resten får jag lägga ut imorgon för det tog 5min att ladda upp den här godbiten..
Vad mer? Jo jag och Monkan har en genialisk affärsidé som ska genomföras helst igår. Jag tänker aldrig berätta vad det är då ni bara skulle knycka vår plan. Men det kan bli ett tillskott i den annars rätt så tunna plånkan.
Återkommer....
Manikyr har jag fått idag. Monkan ringde ner mig när hon hade en stund över i salongen och det var så skönt. Jag älskar när folk pillar på mig. Framförallt håret. Ahh Johan får ligga i timmar och kraffsa i mitt hår när helst han orkar.
Jättesnyggt blev det också borde jag väl understryka. Och trevligt var det, drack redbull och skvallrade.
Sedan har vi ätit middag tillsammans, tittat på film med tända ljus, skrattat och haft det ofärskämt gött...
Jag har fortfarande stora problem med sömnen. Det går inte. Jag vrider och vänder sönder mig i sängen. Något fel är det. Jag vill verkligen inte ta till piller heller utan att verkligen försöka själv först. Med alla medel. Så jag får härda ut den här vågen och verkligen träna hårdare så jag gör av med mer energi än själva hjärnverksamheten under dagarna.
Det här att jag ligger tre timmar och stirrar i taket vareviga natt gör ju att man börjar tänka en hel del. Oftast på bra saker, men ibland dom här sämre tankebanorna som man lätt hamnar på. Är man väl där är det svårt att trycka på bromsen. Det är då jag för en konversation med mig själv också. Tar upp vad jag är arg och ledsen över och tänker ut lösningar på mina problem. Så visst kan det vara nyttigt då jag sällan går runt och muttrar på dagarna.
Häromkvällen kom jag på en förjävlans rutten händelse som utspelade sig på sjukan (jag tror ni alla vet när, haha)
En av alla dråpliga grejer man kom att uppleva där men som många kanske vet så har jag inget början och slutminne från dom här nästan 10 dygnen. Eftersom det var så mycket smärta och väldigt tunga mediciner inblandade får jag pussla ihop bilder och ljud jag tog in då till någon slags knepig form av uppspelning i hjärnan. Då och då kommer jag på nya saker som slutligen gör det hela till en helhetsbild. Jag ställer in skärpan och allt blir lite klarare för varje tillfälle jag grubblar och tänker tillbaka.
Hur som helst så var jag ju som ni kanske förstår rätt förkrossad över allt som hänt och pågick. Jag var också så borta och led av svår panikångest att jag hela tiden fick uppleva vissa trauman på nytt när jag piggnade till mellan medicinpåfyllningarna.
En dag kom en överläkare in och riktigt pratade över mitt huvud med flera andra läkare och läkarstuderande. Han talade inte till mig personligen utan läste innantill i min journal och pratade omkring det. Jag själv visste ingenting annat än att jag hade frakturer och inte kunde röra mig, just nu.
Överläkaren malde på om min framtid, jag skulle lida av svåra smärtor länge länge länge, aldrig kunna arbeta fysiskt, inte kunna bära på ett barn, inte sitta på flera år och heller inte kunna gå riktigt. Minst.
Jag vet än idag inte om jag bara var drogad, eller om jag var i chock men jag reagerade knappt. Jag var bara väldigt irriterad över att han pratat över mitt huvud och släpat med sig 7-8 personer in i mitt lilla rum första gången jag skulle få höra min dom. Stintan hörde den från rummet intill där hon låg och blev knäckt.
I vilket fall som helst så förstod jag väl tillslut och Johan tröstade mig. Vad ni behöver förstå innan jag kommer till poängen är att jag blev pepprad av samtal från vänner och bekanta där 80% utmärkte sig med att vara lite väl nyfikna och mindre intresserad av hur vi egentligen mådde. Ganska snopet men det är så det är. Många andra tog ett steg fram och visade vad verkliga vänner är så det var väl ingen egentlig förlust med den andra skaran. Men jefter allt tjat ifrån folk ville jag helst bara ha att göra med den skara människor som stod mig närmast under den här tiden. Ingen energi ville jag slösa på obehöriga då jag mådde som jag gjorde.
Nu till saken, jag ville verkligen inte ha besök av en person som besökte dom andra på sjukhuset.
Hon och jag har inget att dela och jag mådde pyton den dagen, som alla dagar där. Alla visste det och jag bad vänligt att Johan skulle se till att hon inte kom in till mig. Hur dom andra ville ha det var upp till dom, det var bara hon och jag som hade något otalt med varandra. Jag var och är idag inte intresserad av att lösa den konflikten men önskar henne all lycka i livet. Men vi kommer aldrig bli vänner eller reda ut situationen.
Johan ville väl inte vara otrevlig och det ville egentligen inte jag heller. Men det enda sättet att hindra henne från att komma hade varit ett "stick!" och så beter man sig ju inte så det slutade med att hon kom in och med sig hade hon sin lilla söta dotter. Ingen skada skedd. Jag försökte le och vara artig fast morfinet rusade i mina ådror och ropade att jag skulle ta en powernap genast.
Hon var också trevlig (såvitt jag minns) tills själva slutklämmen, som ligger på top 5 bland det värsta jag varit med om. Ren ondska.
Hon ställde sitt lilla barn i fotändan av min säng och lilltjejen småhoppade och trampade precis som små barn gör. Då kom det, med en vänlig röst som förklädnad. Titta *****, titta vad du kan som inte Nicolina kan. HiHi skrattade hon och nickade menande mot barnets studsande och trampande där i sängen.
Jag kan använda så många beskrivande ord för hur det kändes. Hur fienden kom in på mitt revir när jag hissat vit flagg och så häver hon ur sig något dyligt när jag redan ligger halvvägs ner i graven och krålar i leran. Det finns inget som kan tas tillbaka eller upphäva den meningen. Ingen förklaring. Klumpighet, det är som när Monkan ikväll ropade "ÅHH negerbollar" på konsum. Eller när man slänger ur sig precis vad man tänker och sedan ångrar sig. Detta var inte så. Hon menade det och visade det. Ingen ånger. Det fetaste slaget under bältet någonsin.
Om jag hade legat med cancer, hade väl ingen som är riktig i huvudet kommit in och sagt Titta vad jag har som inte du har, hihi (medans hon tittar sig i spegeln och stryker sitt tjocka hår)
Bara ett jävligt minne.....
Nu blir det sömn och spoooning med mina homeboys
How to give and take
Skrivet: 2009-10-10 Kl. 04:08:56Hej ville jag bara säga såhär mitt i natten (snart fyra).
Jag har återigen tagit mig en sängfösare i form av en cider (den här gången) fast i två glas. Ett glas var mitt och det andra var Edytas men hon stal radion och stack hem på raggen. Pojkvännen och hundarna sover sedan länge och jag har suttit uppe med tjejerna och ätit popcorn.
Jag ska snart krypa ner i sängen men gruvar mig för jag har verkligen haft problem i det rummet dom senaste dygnen. Årstiden tillåter inte öppet fönster och luften där inne är helt stillastående. Två dörrar har vi men luften blir begagnad snabbare än Nils släpper en fis. Det gör att vi drömmer konstigt, sover dåligt och vaknar med tungor som ser ut som två gamla torra tvättsvampar. Sedan finns det inga fläktar i dessa lägenheter heller. En gammal igensvettad ventil som sett sina bästa dagar för många år sedan. Matos är alltså något som kommer med på köpet.
Jag satt och funderade över det tomma rummet vi har nu. Fy 17 vad deprimerande. Vi har bara slängt in skit vi inte orkar se. Och för vad? Jag och Johan satt och diskuterade frågan häromkvällen. Enligt mig kunde vi ha större glädje av att starta en brasa den 25:e varje månad och kasta på två tusenlappar. Ett skräprum med skräp som inte ens är vårt. Och sedan betala för det. Det vore lämpligare med en mindre lägenhet helt enkelt. Men det får vänta ett år. DÅ kan vi byta till oss till en mindre lägenhet i ett bättre område. Perfekt.
Julen i år ser ut såhär:
Vi firar julen ensam, vår lilla familj.
Jag har redan nu ångest över hur jobbigt det kommer bli om vi åker hem. Vart ska vi sova, om det sedan finns katter där, bara resan upp och ner kostar 1000kr till Söderhamn, julklappar, lån av bil, kallt, halt, stressigt och långt mellan platser att fira på.
Sen slutar det alltid med en massa superi då alla återvänder till Söderhamn och så slutar det i sin tur med en massa jobbigt så som bakfylla, vem som ska vara hundvakt och tvångsmöten med ansikten man bara vill glömma.
Så vi har bestämt oss (som det ser ut nu) för att fira tillsammans bara vi. Ingen stress och ingen press på att träffa någon. Får vi över huvud taget över en krona ska jag lägga den kronan på mig själv/oss eftersom den här hösten är rätt tight i övrigt.
Vi pyntar fint här hemma med en gran och allt annat julfint som hör till, bestämmer själva vilken mat vi vill äta, hur vi vill spendera dagen och sedan bara få chans att ta det lugnt tillsammans i gosiga pyamaser, promenera med hundarna, lyssna på julmusik och ha det sådär drömlikt avslappnat, härligt och stillsamt.
Blir säkert glögg med grannarna och en massa annat roligt att se fram emot dessutom.. Så helt ensamt blir det inte då många bekantingar som bor i Sthlm väljer att packa sig norrut.
Förra året hemma var julen hur bra som helst men ändå väldigt stressig då man ska hinna runt till alla.
Ändå blev somliga besvikna att vi inte spenderade mer tid med varandra fast vi gasade i hundratrettio mellan alla planerade besök. I en iskall volvo när det var blixthalka. Från kvällen den 23:e till kvällen den 24:e körde jag/vi över 40mil. Inte så rogivande!
Så vi skippar det helt i år helt enkelt.
Så inga julklappar till mig i år! Jag kommer bara inhandla det till Johan så alla vet..
Apropå Johan. Nu ska jag gosa ner
PS. Familjen, jag tar gärna en kött och potatismiddag efter själva julaftonen. Det är bara sjävla pressen den dagen jag vill undkomma. Sen är det fritt fram att umgås av bara fan.
Natti gayboys
Karolina åkte ur idol 2009
Skrivet: 2009-10-09 Kl. 22:54:47
Inte min favvo långskånkan men fan bättre än Eddie...
Skitans
Myser med IDOL
Skrivet: 2009-10-09 Kl. 22:37:11
Vi har ätit hemmagjorda hamburgare med en massa cayenne, stark senap, stark ketchup och lök. Mina smaklökar är döda. Jag borde ha fåttt magsår för länge sedan.
Monkan är och hämtar skräckisar och Edyta försöker övertala mig till ännu en polsk afton. Herre jösses. Innan jag tar mig an ett sånt projekt måste jag vara full och det blir man av alkohol. Det enda i alkoholväg vi äger är en rödvinare av finare kvalité som vi fick som tack för hundpassningen idag. Och jag vägrar sänka den för en polackafton till...No way. Idol får vi inte missa heller. Jag hejar på Tova. Jag är kär i henne. På ett tantsnuskigt sätt. Karolina där är förbannat lång också. Dubbelt så hög människa. Rabih vill jag slå i ryggen så slemproppen släpper. Han behöver harkla sig. Erik har redan blivit ett nöjdöga och kommer nog förena sig med Emd om det vill sig jäkligt illa.
Jag vart btw rätt less på juryn efter deras sågning av Camillas Halleluljah. Hur klämkäckt som helst ju. Lite för folkligt för min smak men måste medge att hon är charmig. Fuck you jurybastards
Nu blir det fredagsmyyyys
Skrivet: 2009-10-09 Kl. 15:49:09Jag går utan bh idag. Tyckte tjejerna skulle få rastas lite. Hundvakt är jag fortfarande. Jag spydde nästan av trötthet imorse då jag motvilligt körde ner fötterna i uggsen och trampade ut i kylan.
Jag fick dock världens gulligaste sms och det blev jag lite gladare av. Älsken hyllade mig för min nattliga städning och önskade mig en fantastisk dag. Den har varit helt okej om man ignorerar att jag är konstant trött och febrig. Hár sovit två timmar till nu på eftermiddagen och mår lite illa. Jag har iaf sminkat mig, duschat håret och städat undan det sista. Nu ska jag titta på en antagligen helt värdelös film tills Johan kommer hem med middag jag har valt.
ses sen
Diskat:
Skrivet: 2009-10-09 Kl. 02:37:0518 tallrikar
43 bestick OCH 15 köksredskap
1 plåt med ingrodd ost på
1 kavel
2 kastruller
2 stekpannor
3 bunkar/glasskålar
3 skärbrädor
2 isgrejimojjer
3 ljusstakar
14 glas
Rensat slasken- fyllt två soppåsar med skit- torkat golvet och gjort ren spisen. Samt möblerat om hela vardagsrummet. Jag är en fet spillra av mitt forna jag. Russinhud och krökt rygg.
TILL DIG ÄLSKIS:
Jag vill inte ha bostadsrätt, inget radhus eller villa. Jag vill inte resa och se världen. Jag behöver ingen ring på mitt finger, inget stort vitt bröllop. Vi behöver aldrig mer festa och hitta på roliga saker. Jag avsäger mig här och nu allt hyrande av film och glömmer allt vad restaurangbesök och bio är. Jag ska aldrig mer shoppa och vi skiter i det här med unge va?
Men snälla snälla snälla Johan. Kan vi köpa en lyxdiskmaskin. En tyst, tillmötesgående och pålitlig hjälpreda. Jag skulle bli världens lyckligaste. Plz???
Älskar dig
or else.....
*Fortsättning följer*
love me tänder
Skrivet: 2009-10-09 Kl. 01:14:17Hur som helst är jag inte dödssjuk nu, inte tröttsjuk heller. Jag är sjuk och trött närmare bestämt. Min äckliga snuskförkylning har hängt med oroväckande länge. Som ett straff från ovan.
Jag håller iaf på med möblering. Johan sover. Om ni nu undrar varför jag möblerar mitt i natten, tackar som frågar, så försöker jag plågsvetta min feber ur kroppen. Sen behövs det städas och imorgon ska jag sitta hundvakt åt grannens tik. Så det gäller att vara på alerten och hålla mina små hornydogs penisar i styr.
Jag mår inte psykiskt dåligt, men jag mår jävligt weird. Hjärnan spökar med mig. Jag har hallucinerat ikväll, är allmänt nervig och hör dubbel musik här hemma. Och på det är jag annars på gött humör?!
Men mörkrädd, det är jag. Det händer inte att jag är mörkrädd. Inte på världskartan. Jag kan finna det obehagligt att gå ensam på kvällen. Men den känslan kategoriserar jag och placerar på sunda förnufthyllan.
Ja....skriver jag inget mer här sitter jag tvångsintagen med tvångströja och tvångslugg.
Helgen ser väldigt sansad ut. Plugga, film och skumbad. Det är tanken..
Johan har varit på en mandate ikväll. Bio var dom på. Jag och Monkan åt mumsmums och tittade på mammas pojkar. Vilka idioter alltså. Man skäms ju nästan. Jag vill ta bort mina boobs genast.
Nu ska jag diska.
God natt
Gulllliiiii
Skrivet: 2009-10-07 Kl. 20:02:53Gulllliiiii
Skrivet: 2009-10-07 Kl. 20:02:28Onsdag
Skrivet: 2009-10-07 Kl. 19:37:24Vi har varit ute på en långpromenad så hundarna fick skita. Haha skitzen fransosken bolldogg brukar jag säga till gamla tanter som tittar med en blick som säger "ska du ta upp det där?"
Nu måste jag köpa någon form av väst/jacka/täcke till båda två för hujedamig vad det drar ute.
Jag testade ett nytt halsband på Leo idag. Det fungerade inget bra alls vill jag garantera. Jag gick med Leo och Nisse med Johan. Eller Johan med Nisse var det visst. Jag började småspringa och tyckte inte Leo hängde med så jag vände mig om och ropade "kom igen då Leo" till ett tomt halsband som jag släpade efter mig likt en galen kvinna. Min hund stod 20 meter bakom oss och slickade kiss på en lyktstolpe.
Eftersom Nils är en liten negerboll kan det också vara bra med reflexer såhär i mörka tider. Vi testade ett blinkande reflexhalsband idag. Stiligt som satan.
Hittade en youtubevideo på en chihuahua och fralla som lika gärna hade kunnat vara Nils och Leo. Leo är lite gladare och retfull men annars....klonade.
Nuts
Skrivet: 2009-10-07 Kl. 12:21:45Jag behöver en fet pause från mitt liv. Igår var Johan på körskolan till sju och det var så skönt att få vara lite ifred. Han måste ta hundarna någon kväll och åka till någon kompis. Hundarna kan vissa dagar driva mig till vansinne. Jag får fan ingen fason på skällandet när det kommer någon, vilket det gör 20ggr/dag numera. Vi har en fruktansvärd ringklocka- PLING PLONG (hjärtstillestånd)....."VOFF VOFF AOOOOOOOOOW" låter dom. Cecar Millan metoder fungerar verkligen inte då hundarna är för upptrissade vid det laget. Föröker jag få dom att backa tränger dom små jävlarna sig mellan mina ben och rusar sedan ut när jag öppnar. Och hoppar på gästerna.
Ingen av dom skäller annars. Möter vi ett hunddagis ute där alla hundarskäller svarar inte mina alls på det utan tittar nyfiket. Så jag vet inte....tips?
Jag kom på *i detta nu* iaf en lösning. Jag ska stoppa bommul i ringklockan så det inte låter så förbannat mycket.
Leo äter tydligen målarfärg. Har målat lite i köket. En neongul/grön färg. Några skåp och en byrå. Leo blev som besatt och skulle dit och slicka. Jävla dåre.
Kompostgallret åker upp igen.
Nu ligger dom som två ljus och sover intill varandra
Nystart
Skrivet: 2009-10-06 Kl. 23:50:22Medans Helen lägger av känner jag det motsatta. Jag känner mig driven nu när det gäller bloggen, förstå gången på mycket länge. Jag måste bara komma på något vettigt att skriva om. Börja leva lite mer kanske. Jag har ätit som en gris idag med. Vet inte vart felet sitter. Jag åt lunch två ggr. Så kan man verkligen inte hålla på. Jag har fått undan lite plugg och det är bra. Det är fantastiskt skönt.
Johan vill verkligen att jag ska lägga mig så vi får ses imorgon..
Natti'
heck no
Skrivet: 2009-10-06 Kl. 18:30:43Så här känner jag mig.
usch och fye
Skrivet: 2009-10-06 Kl. 00:04:43I fredags när vi bakade tårtor så det stod härliga till här i köket sparade jag så länge som möjligt på min förtjänarscigg (bara rökare vet) och till den ciggen hade jag ett planerat glas iskall cola som väntade. Jag stressade mig svettig medans min respektive låg och tjockade sig i soffan med fötterna på bordet sådär manligt klyschigt. Handen i brallan hade han också. Ingen brynja än, om ett par år kanske.
En tårta, två tårtor. Fyra färdigfyllningar, marsansås och fan och hans moster. Innan den tredje och sista tårtjäveln skulle göras ville jag ta en fem minutare sån jag tände ciggen och tog en stor klunk.....Bobsaft. Ej utspädd. Den tjocka och söta sörjan rann ner i halsen och min hjärna kollapsade två ggr av chocken.
Nyss, när jag blev akut hungrig gjorde jag två knäckemackor och åt medans jag sprang runt här i morgonrocken och bökade med oväsentligt trams. Törstig som jag var gick jag och skulle dricka mjölk. Efter tre klunkar insåg jag att det var ren vispgrädde i litertetra jag stod och halsade. Som blev kvar sedan tårtbakningen.
Nu har Johan tjatat och tjatat sedan igår att han vill somna med mig nära så jag ska krypa ner och pussa honom till sömns. Och det med en näve hårinpckning i skallen. Blekning sliter men nu är jag blond igen. Ser fram emot att få det lite roligare. Jag väntar spänt.
tackinatti
I can fuckin see
Skrivet: 2009-10-05 Kl. 21:02:51Jag mår lite bättre idag. Har fått bra betyg på det jag hittills gjort i Svenskan. Inte bäst men inte sämst heller. Fyra av fem och det är helt överkomligt. Godiset vi köpte igår gav jag bort till Jenny och Monkan som myser hemma ikväll. Visst smakade jag en och två. Men det gör inget.
Glasögonen har jag hämtat och helen gjorde mig sällskap över luren. Jag behövde ordbajsa och få ur mig mina frustrationer. Brillorna satt väldigt bra och jag tittade storögt på allt under bussresan hem. Skyltar, löv, barn och hur det egentligen ser ut här i området. Jag tänkte springa till Edyta och sminka mig så jag skulle se ut som en sexig skolfröken när jag entrade vårt hem. Men istället såg jag ut som en nörd tyckte Johan. En sexig nörd.
Vi tittar på ännu en tjejfilm. Johan sitter i soffan och jag ligger i en säng vi har i vardagsrummet. Johan låtsas att han inte är ett dugg intresserad av det jag tittar på utan "läser" istället. Not. Han tittar bara i boken då jag sneglar men med min nya supersight ser jag att han inte alls läser. Thank lord for glasses
Den här tittar vi på btw
Mysig film.
Nu ska vi hånglas.
Bye bye
Nu är det nog. Inga undantag
Skrivet: 2009-10-05 Kl. 00:59:00
Ikväll sitter jag och tar en sängfösare i form av pepsi max. Snart ska jag krypa ner i varma sängen med duntäcket och verkligen sova ut imorgon. Om det nu innebär att jag får sitta halva natten imorgon kväll och plugga skiter jag i. Jag behöver sova, vila hjärnan och ladda batterierna som jag sedan tänker slösa på ingen annan än mig själv och det jag behöver.
Det hela handlar om att många i min omgivning har rätt tunga problem just nu. Inga jadajada problem utan "Jag hörde en gång om en tjej/kille som....."graden av problem. Jag har lyssnat, kramat och försökt hållt upp människor tills jag själv känt mig alldeles mentalt utmattad.
Alla, precis alla drar och sliter i mig från olika håll och förväntar sig att jag tålmodigt ska vara samma glada, tålmodiga tjej som vanligt.
Jag vill alltid finnas där för vänner i nöd men nu är det många som vill och förväntar sig min fulla uppmärksamhet och det går helt enkelt inte. Jag har bollat för glatta livet mellan vänner nu och känner att jag själv vacklar mellan att antingen bli totalt deprimerad själv eller alternativt finna ett inre höstlugn och stega vidare i personlig harmoni. Men så länge jag håller alla andra under mina vingar faller jag själv lite lägre hela tiden. Klippan krackelerar och pulveriseras...Som om svart demonrök kom ur dom lidandes munnar och jag sväljer alltihopa. Med hull och hår. Bär med mig deras problem som ett tungt bagage på ryggen.. Förstår ni?
Jag avsäger mig allt sådant fr.o.m nu och en vecka framåt. Inte innan dödsfall tänker jag lyssna och trösta. Ingen ska få suga energi ur mig den här veckan. Jag vill inte höra om era problem. OK?!
Jag vet att jag låter hård som sten men jag finns tillgänglig dygnet runt 51 veckor om året. Glad och tillmötesgående. 100%. Inget är för löjligt att prata med mig om, inget problem är för litet. Men nu.....Måste jag:
* Plugga Plugga Plugga Plugga Plugga
* Spendera tid med mina hundar
* Få vardag med min älskade igen.
* Hämta glasögon och fixa med lite annat.
* Ordna inför framtida jobbigheter och roligheter.
* Fokusera på mig själv och inte skjuta mitt framför mig hela tiden.
Vill jag prata med er hör jag av mig. I vanliga fall hade jag nog välkomnat helt normala samtal och besök men nej, jag har tyvärr inte tid. Så, som sagt. Är det ingen som dött. Lämna mig ifred. Ses nästa vecka. Jag uppdaterar nog här under veckan dock. 
Natti och ha en trevlig vecka gayboys
bleker och dricker
Skrivet: 2009-10-03 Kl. 20:27:04Jag sitter med en sista blekning i skallen. Det svider och varar. Kanske inte varar men det känns som det och det är väl samma sak. Petitesser som det så fint heter. När jag skulle handla nu ikväll drog jag på mig storstövlarna (uggsen), Johans byxor och hans jacka med en luva som hänger ner till hakan på mig och begav mig sedan ut i orkanen som har legat som en unken fis över Sätra idag. Ner för trapporna, glömde kortet, upp för trapporna och insåg att jag visst inte glömt det, ner för trapporna och upp till Ica. Väl där attackerades jag av tillfällig sinnesförvirring och glömde visakoden. Plaskplöt simmade jag ner för backen och upp för trapporna och hade där och då inte långt till gråten. Johan blev knäckt av att bara se mig. Såg ut som jag blivit dragen i ett rep efter Estonia och sedan simmat hem. Och NU överdriver jag inte....ett duggans dugg.
Efter den sista svängen har vi nu ätit, tackat av Johan som ska till sin bror på fest och förtärt en grogg. Tequila it is.
Buy buy gayboys
Dont trust a hoe
Skrivet: 2009-10-02 Kl. 18:04:00Det kan vara rätt så roande ändå. Hundarna slickar kiss ute, jag tiger inne. Johan smaskar på och pussar sina älsklingar och jag ler och gnider mina händer. Sa jag att jag inte kommer komma till himlen? Emilie informerade mig om det idag.
Mest och oftast informerar jag Johan innan hånglet. Men ibland....ja ni vet. Har man tråkigt.
För att åtgärda problemet har jag köpt små stänkskydd åt hundarna. Kjol är ett annat ord. Nisses är leopardmönstrad och Leos är svart. Stiligt. Först hatade Leo mig för att jag plågar honom så, han låg och blängde på mig från fåtöljen. Väldigt enerverande. Men envetet har jag ändå tvingat dom till denna hiskeliga förnedring och helt plötsligt vände det. Dom VILL ha på sig sina kjolar. Väldigt roande. Leo drog av Nils hans kjol och satte av in under rumsbordet. Där låg han med sin vevande svans och retades och Nisse var helt förtvivlad. Sen blev det dragkamp om den där leopardkjolen.
Men dom fungerar ju. När dom får sitta på.
Helen skrev om att när hon var yngre (ung) hade hon inga ögonbryn. Ser ni mina? Det finns knappt några att se heller. Dom jag äger är så pubisljusa att det kan lika gärna vara. Så obefintliga att dom tas bort med jämna mellanrum. Söt är jag ändå. Monkan frågade om jag ville tatuera mina ögonbryn billigare på hennes gamla skola. Dom sökte testpersoner. Hahah. Den som lever får se.
En kärleksförklaring fick jag i veckan och det var inte min pojkvän. Den ni.
I fuck bitches you are a homo - lärde jag mig när vi såg en gangstafilm igår. Jag tycker sånt är så kul. Förutom argminer i spegeln brukar jag öva förortslang när jag får en minut över.
Imorgon blir det dop och ikväll ska vi baka tårta. J a g s k a i n t e s m a k a. Tror jag.
Skadeglada som ni är antar jag att ni också vill veta att jag inte kommer i mina jeans som jag kunde ha då jag bestämde mig för att bli väck ett gäng kilon. Skitapa.
Jag har också extrasupermycket ont i ryggen just nu. Hela tiden. Men jag är inte bitter. Inte alls.
Målat har jag gjort idag. I en barnfåtölj vid ett minatyrbord satt jag med kritor och ritade en gubbe, ett hus, en glass, ett hjärta och en stjärna med Alexander. Han ville inte säga båt, han vill bara peka på lampor och ammas. Som vilken man som helst.
Nattis, jag fick just ett enormt behov av att ligga och fyllegarva i din säng. Bara vi två i gryningen. Emilie uppskattar inte mina miner när jag sover så hon är redan utesluten. Jag behöver dig kvinna. I. mitt.liv.nu.
Kom och ta mig.
Smell you later gayboys
HAHAHAHAHA
Skrivet: 2009-10-01 Kl. 14:39:07Kören är helt klart bäst. Och avslutet. Peace
END
Skrivet: 2009-10-01 Kl. 01:31:33Jag har återigen gjort slingor på Edyta. Så nu är hon snygg inför Lördagen då Alexander ska döpas.
Idag när vi var på bussen hem från Skärholmen lärde jag honom att lipa. Sticka ut tungan alltså. Grina kan han redan! Jag satt på ett säte ovanför barnvagnarna och lipade åt honom när han som en blixt från klar himmel härmade mig. Jag garvade och han uppfattade snabbt min uppskattning och slängde med tungan hela vägen hem. Åt en Indisk bebis bland annat. Jag dog och återuppstod igen. SÅ kul var det.!
Så lagomt till dopet har han lärt sig att lipa. Lagomt till premiärdagen på dagis imorgon kan han konsten att slänga med tungan likt Gene Simmons. Jag hoppas det tar ett tag innan han lär sig snacka för jag kommer hela tiden på mig själv med att svära och häva ur mig inte så barnvänliga ord. I förbifarten dessutom.
Optikern stod på schemat idag. Nya glasögon blir det. Stina trampade på mina senaste tragiskt nog. Men synen har försämrats ordentligt sedan jag var 9 så det behövdes i vilket fall som helst. Höger öga: -1 och vänster: -1,25. Sedan hade jag något annat fel som kallades stigmata, stigmutta, stiggwhatever som innebär att jag ser sämre åt vissa håll. Det är alltså inte så konstigt att jag är klumpig och tappar bort grejer. Jag ser dom helt enkelt inte.Det är heller inte så konstigt att jag aldrig kommer ihåg människor och alltid får skylla på att jag var berusad senast vi sågs. Jag ser ju ingenting. Jag lever i blindo.
Hittade ett par bågar utan att först kolla priset men blev glatt överraskad. 395 pesetas only. Dessutom var det septembererbjudande som innebar att vid köp av glasögon kostade synundersökningen 5 pesetas. Ni läste rätt. 400kr. Specsavers kicks assswhoole.
Tjejen som undersökte mig såg att jag hostade och ville inte ta i hand. Hon låtsades fippla med mina papper. Jag skämdes lite.
Jaja tio dagar till så kan jag sedan köra bil utan skyltläsare.
Vad mer? Monkan har dragit en tand. Hon är hög på smärtstillande och har ett stort köttigt hål.....i munnen. Jag ville bara ha det skrivet för det blir kul att googla henne sen. Har mina besökare ökat tills imorgon här på bloggen tar jag självmord. Då får jag det bevisat att någon eller några sitter och googlar "köttigt hål" och då kan man fan inte leva kvar här. Jag kanske flyttar till Grekland ist...
NEJJE! Jag är för trött för det här
Natti gayboys
