Jag är riktigt deppig idag. Vart kom det ifrån?!  Inte känt så här på 3år.. Vill spy! Jag hatar när obehaget är välbekant,, då vet man vad som väntar. This is deep.

Konstigt att när allt borde vara som bäst så kommer känslorna. Som att kroppen byggt upp ett tillräkligt bra  immunförsvar, en riddarrustning av lycka och glädje. Då kan dom mörkaste och jobbigaste hemligheterna gräva sig fram ur bröstet. För att kroppen förväntas klarar av det nu, just nu.

Men för min del kan all skit leta sig tillbaka in i kroppen igen. Där ser dom aldrig dagens ljus. Saker som sitter i mitt bröst och hjärta hinner många gånger aldrig ens nå min hjärna.

Har en klump i magen och en i halsen hela tiden. Skulle verkligen behöva prata ur mig. Det finns två personer jag delar dessa mörka tillfällen med.
 
Om minnet inte sviker så tror jag det var exakt tre år sedan vi tre satt i en bil och delade något man aldrig kommer uppleva igen. Fantastiska Saaben. I den fick man röka. Inte på Emmas balkong.,

Men nu kommer Gonzalez och leker så jag ska mysa med honom innan jobbet.

//Nicolina