För två veckor sedan tog jag min nattliga cigg  på balkongen. Nöjd och glad ska jag gå in till Johan som ligger och väntar i sängen. På vägen packar jag på mig allt skräp jag lämnat på bordet under dom senaste dagarna. Tomma cigarettpaket, en bok, flera halvtomma (fulla) glas och en stor colaflaska med avlsagen cola kvar i. Ljummen dessutom.
Självklart fick jag inte med mig allt på en vända och självklart orkade jag inte gå två ggr. Självklart övervägde jag att kasta flaskan åt helvete och självklart fick det bli så. Ändå in i skogsdungen vi har här bakom huset. 

DUNK

"kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaax krax kraaaaxa kraki krax" skriker något som jag hoppas var en kråka.
Jag lyssnar en stund och saten slutar inte skrika. Panikslagen springer jag in till Johan som ligger i kalsonger och skriker hysteriskt att han måste gå ut och döda en kråka genast. Han undrar självklart varför han ska ha ihjäl en kråka i regnet medans jag försöker slingra mig och det slutar med att jag får skäll när jag väl får fram vad som hänt.

Skäll för att jag kastar pant från balkongen......pant alltså.
Inte att jag dödar djur eller skräpar ner. Nej jag slösar pant, det är det jag gör.

Kråkan hade tystnat nästa gång jag kom ut.