Jag är inte arg. Men jag kommer klaga rätt hårt idag.

1. Vi trotsade vädret som i Sthlm idag har varit som att dricka vatten bara genom att andas ute. Vi gick i skogen och promenerade med hundarna då vi möter en finsk kärring och hennes ryska feta gubbe. Dom stannar upp när vi passerar med hundarna kopplade och mumlar sinsemellan. Jag trodde först att dom bråkade men från ingenstans står en dobbermanliknande hund framför oss, helt lös mellan oss och ägarna, morrandes och skällandes. Visade tänder gjorde den......Jag slet upp Leo i min famn med kopplet och hon ropade "Hunden är inte farlik" med sin äckliga brytning 10m bort. Noll kontroll över situationen. När hennes tafatta tjockis till karl fått tag i hundjäveln brast det totalt för mig. Jag blev så jävla förbannad att jag bara vrålade "Om (!) ni ska ha er jävla hund lös får ni fan ha pli på den också era jävla idioter. ekade i Sätraskogen.  Jag kokade av ilska och Johan stod helt handlingsförlamad med hakan i backen. Där och då var jag fanimig beredd på mord, förmodligen av mig men ändå.
Okej, olyckor sker. Man kan inte alltid svara på hur ens hund kommer att bete sig men orka passera och viska utan att förbereda oss på att deras hund förmodligen hoppar fram, redo att kötta, vilken sekund som helst. Vet ni vad fettot svarar förresten? "Öhh idiot kan du vara själv"

Behöver jag fortsätta?
Jag vill bara klargöra en sak här och det är OM någan annan hund ger sig på mina och på något sätt skadar dom.-......drar jag mig inte för att stycka skiten i 1000 bitar. Detsamma gäller ägaren. På riktigt alltså. Jag skojar inte. Det finns inga gränser för hur mycket mina djur betyder för mig eller vad jag är beredd att göra för dom.

Jag ska fortsätta skriva sen men räddar jag inte middagen från Johans vitpepprande nu så får jag sota för det sen.


Kiss