fan vad jag missbrukar alvedon nu. Jag som aldrig  äter alvedon. Inte ens när jag tror vår annars ganska behagliga säng förvandlats till dödsbädden moffar jag alvedon. Men nu händer det kusliga saker med kroppen. Ryggen är svälld och vätskefylld. Johan känner hela tiden efter hur svettig jag är runt svankområdet. Jag blir jävligt irriterad när han håller på ock kraffsar där bak.

"MEN FÖR I HELVETE DIN JÄVLA IDIOT VAD VILL DU?!?!" skriker jag och han sitter som ett ljus och svarar något i stil med "Gumman, du svettas så mycket.....du måste duscha!" ....
Kul va? Det är inte så att jag svettas under armarna eller i hårbotten (som man lätt gör med extentions).
Det är alltså ond-svett. Ont gör det, så tårarna rinner när det vill sig väl. Jag ond-stönar när jag sätter mig ner, reser mig upp och när jag går. När jag ligger också när jag tänker efter. Jag stönar dagarna i ända. Ahh aaa uhmm åhh kvider jag.
När Johan frågar om jag har mycket ont svarar jag "mm" för jag orkar inte förklara bredden av hur ont och jobbigt det faktiskt är när jag försöker hålla samma tempo som alla andra eller vad som idag faktiskt krävs av mig..

Inte något man kan göra på den punkten. Hålla käften och se trevlig ut brukar fungera bäst.

Varför jag gnäller är att som grädde på moset är hela min kropp en stor infektion. Jag är ett levande virus. Febervallningar, huvudvärk, täppt i näsan och ont i öronen, halsont och ryggsvettningar. Bådar gott för en trip till vildmarken. Vi åker i morgon. Ikväll ska jag äta 5 vitlöksklyftor. Om jag sedan stinker kan jag alltid skylla på Nils för imorse när jag kom in från balkongen efter morgonciggen stod han med bakre delen i soffan och främre på vardagsrumsbordet med hela sitt fläskiga tryne i vitlöksosten.


Här försöker han fly från simskolan



Här är leo på äventyr, lyckligare än någonsin. Älskar att åka bil han,. haha