På Lördag för ett år sedan krystade din stackars lilla mor ut dig. Ett litet sattyg iklädd fettvalkar och med två missledande underbara ögon. Dessvärre fick jag varken se eller känna din underbara valpdoft under dina första åtta veckor. Du bodde i Prag ju......
Jag minns dagen du kom som om den vore igår. Det var väldigt varmt ute den där septemberförmiddagen då allt bara gick fel. Ryggen värkte och jag fumlade omkring och välte saker i farten. Haltandes. Funderade på om jag var frisk nog att ge en hund all den energi den skulle komma att behöva. Stressad och nervös var jag. Du skulle komma och allt skulle vara i sin ordning. Ett enda kaos slutade det i. Jag fastnade med foten i handtaget på en ikeasäck fylld med skitsaker....Drog ur den och allt annat ur den öppna garderoben....Blev liggandes på golvet bland all bråte en stund.
Hittade därefter inte visakortet så jag fick "stjäla" ur Johans myntburk (till parkering bl.a). Självklart slant burken och det slutade i fulla golvet med enkronor. Över trehundra i småmynt om inte minnet luras.
På alla fyra stod jag och svor förbannelser....Skitbra att få hem en hund som kvävs av smutsiga mynt efter 3minuter!!

Gasade på och hittade slutligen rätt gate på arlanda. Planet var försenat och jag pratade lite med den andra familjen som väntade på sin Engelska Bulldog som oförtjänt skulle döpas till Hubba Bubba.
Jag log med ansiktet mot dom medans mina ögon letade efter dig bland människorna som kom ut.
 Det blev strul eftersom ingen kom efter din syster (en helvit liten tjej). Du var påväg att inte få komma ut du heller eftersom alla papper skulle stämma med jorbruksverket. Alla papper= alla tre hundar. Två papper = Ingen hund.

Till slut löste det dig (för oss) och en man kom bärandes på dig och Hubba Bubba. (haha)
Jag fick dig i min famn och du kändes så tung.  Tittade på mig med trött blick. Så näpen och go. Ville bara ta hem dig så efter några snabba ord med dom andra gick vi mot bilen.

---

Den lilla vita tiken erbjöd jag mig att ta hand om tills dom hittade ägaren men dom släppte inte in henne utan papper.
Inget att göra. Inga argument bet på dom jävlarna. Hon avlivades på plats inte långt därefter fick jag reda på....

---

Jag var tvungen att köra bort bilen på en gång eftersom jag passerat tiden med en halvtimme så vi hann inte rasta dig.
Jag la dig på din lilla filt på passagerarsätet. Du var lugn och go. Kissade en skvätt
Jag var tvungen att samla mig och ta ett djupt andetag. Fotade dig medans du kollade vad som var på gång.







Första "Nisseblicken"



På vägen hem blev det strul med bilen och vi blev ståendes i flera timmar. Gråten var inte långt borta här. Bilarna rusade förbi oss i minst 110km/h.



Men du chillade.



Väl hemma efter många om och men fick du träffa pappa för första gången.





Som självklart skulle visa sig vara en tönt.....



Efter lite förfriskningar blev det vila



Här och där













































Nisse vännen.

Du kom in i vårt liv under jobbiga omständigheter. Jag trodde du skulle bli mitt projekt men det blev precis tvärtom.
Du lyfte mig och fick mig på fötter. Utan dig hade jag aldrig orkat på egen hand. För vem fanns där på dagarna om inte du? Det var du och jag, du peppade mig att göra mitt bästa för din skull och du ställde upp lika mycket på mig. När jag verkligen inte orkade krävde du inte mer, utan anpassade och justerade dina behov efter min kapacitet.

Alla stunder jag haft ont som du legat troget vid min sida och stöttat. Du som annars kan vara så pappakär har inte vikt dig en tum när jag mått som sämst.  Hälsat och gått in till mig och lagt dig igen.
Du har aldrig gett mig en blick som anklagat eller ens frågat varenda gång vi hoppat på ett tåg. Du har fattat galoppen och skött dig så bra.

Du trivs överallt och älskar alla. Jag är aldrig orolig när du ska hälsa på bekanta. För du är så glad i människor. Oskuldsfull och ren. Kanske lite godtrogen för att vara hund eller är det för att du är  hund. ?
Fast ändå har du skyddat matte när vi mött tokiga människor ute.

Envis är du, du vet precis rätt tillfälle att driva matte till vansinne. Eller när du bara är sur för ett ögonblick. Som efter bad tex. Ett jävla liv kan det vara här hemma då. När du får dina frallaryck och springer hundra varv runt lägenheten och skäller på oss.


När du var bebis var du hur bråkig som helst. Bet i allt och hittade ständigt på nya sattyg. Mammas lilla as.

När du blev sjuk visste jag inte vad jag skulle göra. Min kämpe var så svag och skör. Du som alltid annars är en solstråle som ger andra energi var helt slut som hund. Dina ögon var helt livlösa.
Jag var så rädd att mista dig. Att den korta tid vi fått tillsammans var över. När du kom hem släppte jag dig inte ur sikte och din husse kan intyga det. Sanna mina ord. Ingen fick vidröra dig. En hel regelbok fick alla rätta sig efter.

Men du blev frisk och det är jag så djupt tacksam över.

.....Någonstans efter det kom Leo till vår familj och det är ett kapitel försig egentligen men nu handlar det främst om Nisse. Även om jag älskar båda lika högt och starkt.

Jag är bara så stolt över Nisse. Att trots det jobbiga har han skött sig så bra och välkomnat och gett Leo rum i vår  familj. Han vet att kärleken räcker till. I detta nu ligger dom intill varandra och sussar djupt tillsammans. Som jag håller av mina viktigaste i livet. Det finns ingen renare, villkorslös eller stark kärlek. Mina hundar är mitt liv. Min familj är mitt liv.
Jag älskar er

GRATTIS I FÖRSKOTT MIN ÄLSKADE LILLA NILS

fortsättning föjer.-...

klockan är halv tre och jag är så trött