idag blir det skansen, eller gröna lund. Johan ville hitta på  något. Så det blev till att raka mina håriga ben. Så jag inte åker på stryk.
 Att åka in förbi pridefirandet med håriga ben är värre än att skrika sieg heil i Skärholmens orientaliska mataffär. Man gör inte det ena så varför göra det andra.


Här har ni Morfar i mitt löshår och nu när jag granskar bilden ser det ut som han heilar också men eftersom jag personligen knäppt kortet kan jag  meddela att det bara är en honnör. Eller vink. Morfar kan inte så mycket om andra världskriget. Inte vad jag vet. Han berättar mest om att dom åt pölsa och saltad sill vareviga dag till middag när han var liten. Att dom hade en massa djur och att han föddes på en åker.
Tur för honom att han fick ett sånt underbart barnbarn som introducerar honom för pizza och kebabrulle.
När jag bodde hos dom smugglade vi mat bakom mormors rygg, Han stack åt mig pengar. Jag försvann en stund och levererade sedan något mumsigt invirat i folie till hans verkstad. Jag fick en tjuga som tack. Slog aldrig fel.

Morfar brukar skratta åt mig. Han tycker jag är ful tror jag. Han rycker mig i håret och säger att jag ska ta bort skräpet.
Att på hans tid var kvinnorna minsann äkta. Att allt är så billigt nuförtiden. Sedan skrattar han högt åt sig själv i 3 minuter och går ut i verkstaden igen. I sina foppatofflor från ÖoB.

Thank god i love that man more than everything else.

Over and out

Ps. Johan såg ut som ett barn som just fått sina julklappar fyllda med kol när han kollade bloggen imorse,.

"Vad fan nudå???! INGA kommentarer!! Tycker inte dom att jag är bra?? Jag som jobbade så länge! Läs igen gumman var det inte bra?"

Han har frågat tre ggr under tiden jag suttit här "Nån som skriver nå?? Ingen som gillar mig...."

Eftersom han aldrig läser bloggen annars så finns det ingen risk att han ser att jag skvallrat. Inte heller att jag vädjar och ber er om att: Snälla kommentera hans inlägg.
Han behöver den boosten.


mjau mjau