Nej då,

Jag är bara orolig. Nervig.
En klump som skaver i magen. Annars e livet gött.
Går och väntar på att pengarna ska trilla in.
Väntar också på att solen ska komma tillbaka till oss.
Under tiden underhåller jag mig med en film som jag lånat av grannen... "Gone baby gone"
Eller, jag ska titta på den bara jag gjort klart här.

Jag kanske åker hem till Söderhamn/Bollnäs nu snart.
Inte bara för en dag den här gången. Funderar mer på en vecka eller två.
Just nu känns det som att det kan bli så. 
Vardagen består nämligen av en evig väntan på att Johan ska komma hem om dagarna.
Ständig städning och alltid en massa tvätt. Två hundar är mer än en, det är 2 timmars promenad mist/dag, lek, mat och vila. Är det finväder försöker vi vara ute.  Folk jobbar fortfarande så det blir rätt ensamt. Visserligen har det blivit tradition att Emilie och jag hittar på något minst en dag i veckan. Det är en riktig befrielse. Annars tycker jag vi håller igång bra på helgerna och när Johan väl är ledig. Men jag saknar min familj och att umgås vardagligen. Sällskap helt enkelt.

Johan är inte på topp annars. Han längtar efter semester. Lever i en bubbla för att klara sig fram till dess. Släpper inte riktigt in oss andra just nu. Därför känner jag att jag lika gärna kan åka upp ett tag och ge honom utrymmet han behöver.
Få lite hjälp med djuren och umgås med alla jag försummat.

Men det kan dröja ett par veckor. Det hänger på pengarna och andra väsentligheter.

Men hej hopp så länge