Mean girls
Skrivet: 2009-06-07 Kl. 03:08:43Fan vad alla är vidriga mot varandra. Hur i hela helsickes angels orkar ni med er själva?!
Skärpning!
Välj era konfliker med lite hjärna bakom. Sluta impulsreagera på allt och agera inte när ni är på dåligt humör. En känsla är nämligen något tillfälligt vi använder oss av för att snabbt kunna rationalisera händelser och reagera därefter. Impulser som gör att vi reagerar när faran är nära.
Av många intryck forserar blodet ner i låren i syftet att vi ska kunna springa ifrån eventuellt hot.
Nu när ni vet det kan ni känna efter nästa gång ni rycker till av något.
Hur som helst så finns det inget djupare bakom humöret man är på. Något själsligt.
Kan starta med en jobbig händelse, sen när hjärnan läser av dina kroppsliga signaler som syn, hörsel eller hur något känns mot din hy så använder vi gamla negativa cellmönster och manipulerar oss själva. Tänker fler dåliga tankar, lyssnar på lugnare/sorgligare låtar, funderar över jobbiga gamla minnen, grubblar och fastnar i en negativ cirkel. Det är inte lätt att ta sig ur. Det finns hjärngymnastik för det men det tar vi en annan gång.
Det viktigaste av allt är ändå att försöka att inte vara på dåligt humör när beslut ska tas.
För känslor filtrerar vår syn på världen. Som fyllebrillor (som ändå kan vara bra ibland, haha)
Man skickar signaler till hjärnan som filtrerar verkligheten med allt det onda (tillfälliga) vi känner och får oss att handla därefter. Vi är egentligen inte i våra sinnes fulla bruk.
Sinnestillstånd är faktiskt det egentliga humöret vi är på. Känslor är bara till för att kunna urskilja direkta faror/sånt som inte är bra för oss.
Något man faktiskt inte kan lita på eftersom dosen blir alltid högre av det onda än det vi faktiskt upplevt.
Självframkallat.
För allvarligt talat...Vi jagar inte mammut iklädda sälskinn längre. Känslor idag är bara en sofistikerad variant av vad dom en gång var. För vi behöver dom inte på samma nivå längre.
Din mentala del och din biologiska del hör ihop. Är ett enda stycke människa. Anatomi people.
Med det sagt hyttar jag lite åt det som pågår där ute i kylan i detta nu. Vad vinner ni på att frysa ut varandra.? Skapa onödiga konflikter med dina medmänniskor bara för att? Hålla en vän om ryggen fastän h*n har fel.?
Visst kan man stötta och kämpa för varandras välbefinnande men bara ni fortsätter vara ärliga mot personen som inte gjort rätt.
Vi alla vet hur bittra äldre människor kan vara? Varför rikta sin väg åt det hållet redan nu?
Sen kan det vara väl internt utan att någon egentligen förstår vad/vem det handlar om men det ignorerar jag just nu. Tänkvärt vilket som.
Det finns och kommer alltid finnas människor i din omgivning som inte använder sig av dom normala biologiska kommunikationsreglerna vi andra håller oss till.
Jag kan skriva i en evighet och fördjupa det ytterligare men tror ni inte orkar läsa då;)
Okej vi kör ett exempel....
Vi har alla haft att göra med H*N, som man aldrig litar riktigt på.
Man väntar sig ett verbalt tjuvnyp, en blick eller en lite väl hård klapp på axeln.
H*N är därmellan väldigt ödmjuk och snäll. Oberäknelig alltså.
Man vet aldrig när H*N behagar vara trevlig, man kan lika gärna få ett kyligt bemötande. Man blir nervös när personen är i närheten, man blir nervös när H*N inte visar något uttryck alls. En neutral min alltså.!
Är H*N arg/ledsen/fundersam.?!
Vet ni hur undergivna dessa människor gör oss övriga?!
Vi gör allt för lite bekräftelse eller 10 minuters ömsesidig respekt.
Det många inte riktigt förstår (inte jag heller tills nyligen) är att vi kommunicerar med hela kroppen, inte bara verbalt. Vi tänker inte på vad personer vi pratar med använder för kroppsspråk. Vi är upptagna med oss själva och att konstruera nya tankar.
MEN vårt undermedvetna tar in vartenda intryck av den andra personens sätt att röra sig, hur denne låter, hur blicken rör sig, hur pupillerna ser ut, vilket håll fötterna pekar åt, vart händerna rör sig etc
På det sättet kommunicerar vi mest och starkast. Inte med vad vi säger utan hur vi säger det.
Den vi står närmast och litar till 110% på är oss själva, vi älskar oss själva och vi älskar att prata om oss själva. När vi kommunicerar med någon som har ett liknande rörelsemönster eller ett liknande tempo i sitt tal skapar vi förtroende på en gång. Vårt undermedvetna tar upp dessa signaler utan att vi har en aning om varför vi egentligen tyckte så bra om just den eller den personen vi knappt pratade med.
Personer som är ojämna i sitt humör eller sitt sätt gentemot oss andra gör att vi blir kuvade i närheten av den här personen. Vi fångar upp dom mjuka signalerna och bygger förtroende för att sedan börja på noll när H*N ändrar sitt kroppsspråk.
Vårt undermedvetna fortsätter febrilt fånga upp dom bra signalerna igen, hitta tillbaka till det vi nyss litade på, kände igen.
Ni förstår vad jag menade med kuvade nu va?
Undergivna, bekräftelsesökande, förvirrade.
GÖR ER AV MED DESSA PERSONER NU!!
Nu vet ni hemligheten varför dom är så eftertraktade trots sin jävlighet.
Ett evigt letande efter ett tryggt kroppsspråk/kommunikationsbemötande.
HAha
Jag har bestämt vilken gadd det blir iaf.
Snygg va?!
Och klyftan sen....
Nu: Ut och bajsa med dogsen och sedan skönhetssömn.
Skärpning!
Välj era konfliker med lite hjärna bakom. Sluta impulsreagera på allt och agera inte när ni är på dåligt humör. En känsla är nämligen något tillfälligt vi använder oss av för att snabbt kunna rationalisera händelser och reagera därefter. Impulser som gör att vi reagerar när faran är nära.
Av många intryck forserar blodet ner i låren i syftet att vi ska kunna springa ifrån eventuellt hot.
Nu när ni vet det kan ni känna efter nästa gång ni rycker till av något.
Hur som helst så finns det inget djupare bakom humöret man är på. Något själsligt.
Kan starta med en jobbig händelse, sen när hjärnan läser av dina kroppsliga signaler som syn, hörsel eller hur något känns mot din hy så använder vi gamla negativa cellmönster och manipulerar oss själva. Tänker fler dåliga tankar, lyssnar på lugnare/sorgligare låtar, funderar över jobbiga gamla minnen, grubblar och fastnar i en negativ cirkel. Det är inte lätt att ta sig ur. Det finns hjärngymnastik för det men det tar vi en annan gång.
Det viktigaste av allt är ändå att försöka att inte vara på dåligt humör när beslut ska tas.
För känslor filtrerar vår syn på världen. Som fyllebrillor (som ändå kan vara bra ibland, haha)
Man skickar signaler till hjärnan som filtrerar verkligheten med allt det onda (tillfälliga) vi känner och får oss att handla därefter. Vi är egentligen inte i våra sinnes fulla bruk.
Sinnestillstånd är faktiskt det egentliga humöret vi är på. Känslor är bara till för att kunna urskilja direkta faror/sånt som inte är bra för oss.
Något man faktiskt inte kan lita på eftersom dosen blir alltid högre av det onda än det vi faktiskt upplevt.
Självframkallat.
För allvarligt talat...Vi jagar inte mammut iklädda sälskinn längre. Känslor idag är bara en sofistikerad variant av vad dom en gång var. För vi behöver dom inte på samma nivå längre.
Din mentala del och din biologiska del hör ihop. Är ett enda stycke människa. Anatomi people.
Med det sagt hyttar jag lite åt det som pågår där ute i kylan i detta nu. Vad vinner ni på att frysa ut varandra.? Skapa onödiga konflikter med dina medmänniskor bara för att? Hålla en vän om ryggen fastän h*n har fel.?
Visst kan man stötta och kämpa för varandras välbefinnande men bara ni fortsätter vara ärliga mot personen som inte gjort rätt.
Vi alla vet hur bittra äldre människor kan vara? Varför rikta sin väg åt det hållet redan nu?
Sen kan det vara väl internt utan att någon egentligen förstår vad/vem det handlar om men det ignorerar jag just nu. Tänkvärt vilket som.
Det finns och kommer alltid finnas människor i din omgivning som inte använder sig av dom normala biologiska kommunikationsreglerna vi andra håller oss till.
Jag kan skriva i en evighet och fördjupa det ytterligare men tror ni inte orkar läsa då;)
Okej vi kör ett exempel....
Vi har alla haft att göra med H*N, som man aldrig litar riktigt på.
Man väntar sig ett verbalt tjuvnyp, en blick eller en lite väl hård klapp på axeln.
H*N är därmellan väldigt ödmjuk och snäll. Oberäknelig alltså.
Man vet aldrig när H*N behagar vara trevlig, man kan lika gärna få ett kyligt bemötande. Man blir nervös när personen är i närheten, man blir nervös när H*N inte visar något uttryck alls. En neutral min alltså.!
Är H*N arg/ledsen/fundersam.?!
Vet ni hur undergivna dessa människor gör oss övriga?!
Vi gör allt för lite bekräftelse eller 10 minuters ömsesidig respekt.
Det många inte riktigt förstår (inte jag heller tills nyligen) är att vi kommunicerar med hela kroppen, inte bara verbalt. Vi tänker inte på vad personer vi pratar med använder för kroppsspråk. Vi är upptagna med oss själva och att konstruera nya tankar.
MEN vårt undermedvetna tar in vartenda intryck av den andra personens sätt att röra sig, hur denne låter, hur blicken rör sig, hur pupillerna ser ut, vilket håll fötterna pekar åt, vart händerna rör sig etc
På det sättet kommunicerar vi mest och starkast. Inte med vad vi säger utan hur vi säger det.
Den vi står närmast och litar till 110% på är oss själva, vi älskar oss själva och vi älskar att prata om oss själva. När vi kommunicerar med någon som har ett liknande rörelsemönster eller ett liknande tempo i sitt tal skapar vi förtroende på en gång. Vårt undermedvetna tar upp dessa signaler utan att vi har en aning om varför vi egentligen tyckte så bra om just den eller den personen vi knappt pratade med.
Personer som är ojämna i sitt humör eller sitt sätt gentemot oss andra gör att vi blir kuvade i närheten av den här personen. Vi fångar upp dom mjuka signalerna och bygger förtroende för att sedan börja på noll när H*N ändrar sitt kroppsspråk.
Vårt undermedvetna fortsätter febrilt fånga upp dom bra signalerna igen, hitta tillbaka till det vi nyss litade på, kände igen.
Ni förstår vad jag menade med kuvade nu va?
Undergivna, bekräftelsesökande, förvirrade.
GÖR ER AV MED DESSA PERSONER NU!!
Nu vet ni hemligheten varför dom är så eftertraktade trots sin jävlighet.
Ett evigt letande efter ett tryggt kroppsspråk/kommunikationsbemötande.
HAha
Jag har bestämt vilken gadd det blir iaf.
Snygg va?!
Och klyftan sen....
Nu: Ut och bajsa med dogsen och sedan skönhetssömn.
Trackback
