Hade jag hetat Gessle i efternamn hade ni nog fått räkna med en uppföljning av rubriken. "Jag sitter i en soffa i en lägenhet i en skog"

Turligt nog så heter jag inte Gessle och tack och lov inte längre Gustavsson. Tänk er?? Det var mitt namn. Jag ska aldrig tvinga på mina ungar något namn de inte vill ha. Men jag sa väl inte emot i femårsåldern heller så på det viset var det-.
Men det är ingenting jag glömmer bort idag och råkar skriva fel.

Däremot trots ändringar och påtryckningar så finns "Emma" kvar som mitt förstanamn när det kommer till myndigheter och så. Så många reagerar när jag säger Nicolina. "Hmm här står det Emma, hur förklarar du det??"

Jag hette Emma ett par år innan dom ändrade mitt namn. Vet ej varför eller om jag faktiskt har blivit kallad Emma någongång med kan hastigt reagera när jag hör det namnet.

Emma Gustavsson.

Orginellt?

Nej fy 17. Gillar mitt ryssnamn.

Saknar mitt riktiga hemtelefonnummer också! 0270-13279. Typ världens bästa telefonnummer.Dead and gone dock!

---

Johan har ätit matlådor och jag sitter och funderar på om han är lite sadistiskt lagd.
 
Varför jag tänker så är pga att det är ett ständigt letande efter tändare här hemma. Jag letar alltså mina tändare som har en tendens att försvinna. Johan står alltid och skäller när jag i sista sekunden innan vi ska till tåget springer och river hela lägenheten i hopp om att hitta en.

Jag köper alltid nya och dom förvinner jämt och ständigt. En OVANA kallas det här hemma. Min ovana!
Det ligger inte i min natur eller intresse att rota i Johans privatliv, jag tjuvläser inte sms, kollar inte hans fb eller rotar i hans gamla grejer från hans tidigare relationer. Jag kunde inte bry mig mindre. Missförstå mig inte, visst händer det att jag visar svartsjuka men ytterst sällan. Det är vanligare att se en sibirisk tiger på konsum om man ska börja jämföra.

Till saken: Jag bestämde mig för att rota igenom Johans "skitburkar" (som är burkar samlade med skräp, kvitton och dyligt)
för att leta småpengar idag (en annan historia) och den som söker finner sägs det.

Tändare. tändare i drivor. Tändare tamigfan överallt. Ja som en kråka som samlar på glitter och "allt han kommer över"
har han tjuvat mina tändare. Sitter och ruvar på dem. Alla färger och former fanns i samlingen.

Alltså sitter Johan på sin tändarhög och plågar mig med mitt eviga letande. När jag går och kissar så tittar han att jag stängt om mig och sen slänger han sig på min tändare liggandes i närheten.Passar på! När jag sedan kommer tillbaka och ska använda den så suckar han åt mig, skäller och säger att jag är en slarvmaja.


(så här ser han ut när jag frågar om han sett mina tändare)

Är det ett maktbegär, en fetish eller bara något han roar sig med?!

Det värsta är att jag inte kan fråga heller
för då undrar han varför jag gått igenom hans grejer!!



Bara en av livets obesvarade frågor


Så här många var det , Minst.


Vad tycker ni?? Ska jag fråga??