Åh vilket bångstyre Nisse har varit ikväll. Röjt runt som en galning och varit världens trotsigaste hund. Ibland känner jag tålamodet tryta med honom alltså!. Han är envis, långsint, småjävlig och samtidigt alldeles underbar. Min älskling!

Jag övar på att hundarna ska matas tillsammans och respektera varandras gränser. Leo ska inte morra när jag kommer i närheten av hans mat. Så han får "förtjäna" sin mat, han skakar tass och får lite till. Han är såå rolig när han vill ha mat eller vill ha mer. Upp med tassen och "Give me five"! RO HIT!!

Han vet vad som gäller och är numera jätteduktig.

Nils Holgersson å andra sidan ska ha all mat. En girig dammsugare. Så han kan visa ilska gentemot Leo under matstunderna. Så det gäller att ha kontroll där så det inte går till överstyr. 

Nisse förtjänar sin mat genom att visa tålamod och lugn! Han vet om det men vill inte riktigt acceptera den eviga väntan alla gånger. Why waste time and food?! 

Så genom att Leo förvandlats till en superhund som verkligen litar till 110%  på oss har Nisses dåliga sidor visat sig mer och mer. Det är visserligen jättebra så vi kan ta itu med dem nu och inte vid ett senare tillfälle.
 Hundarna är annars bästa polare och går så bra ihop.

Annars lite om Leo.
Han var till en början mycket osäker och kunde inte läsa signaler så lätt. Han blev rädd när vi sa ifrån och feltolkade mycket. Drog sig tillbaka. Verkade inte förstå.
Nu vet han precis vad som händer. Det blir ett "Nej" ibland som han absolut förstår och lyssnar till utan att visa rädsla. Han vet när han varit duktig och blir stolt som en tupp när han får beröm och när han gjort något bra. Hans "självutvalda" uppgift i livet är att visa sina konster. Hans talanger. Han vet att han är bäst. Han blir så upprymd när han får den uppmärksamheten en stund.
Han är gosig och väldigt tillgiven. Pussas kan han, han sticker in sin lilla tunga upp i min näsa tills jag kiknar av skratt. Han vet att det är lek så han jagar mig om jag vrider bort huvudet,
Full fart hela tiden med snabba vändningar. 

"Väck inte den björn som sover"

Väck inte Nisse när han sover säger jag. Nisse är stor, stark, bufflig och helt galen i lek. Så när dom sätter igång finns det inget stopp. Leo snackar mycket när han muckar och trissar nisse. Jag måste filma det någon gång....
Dom sover också så gosigt tillsammans. 

Att ej förglömma:
Leos nalle. Den nallen ska vara med, på liv och död. Har vi redan stängt dörrarna vid läggdags kan han komma på att "SHIT NALLEN!!!". Sen gråter han tills vi hämtar den åt honom, innan jag och Johan förstod det?!

Nisse går det annars bra med om man bara ser till honom. Han har visat lite svartsjuka men ändå en stor dos ödmjukhet.  Han vet när någon är "mindre och skörare" trots att han är en Heffaklump som bromsar en decimeter från väggen i full fart. En riktig pajas. Det svåra är att lära Nisse att bara lyssna. Att inte bli mutad.  När han har fokus på en sak är det svårt att få honom på andra tankar.
Annars är han givmild, han gör inte anspråk på husse och matte utan delar med sig. Slappnar av. Ibland har hundarna hussekväll när dom fått nog av mitt sällskap mest hela tiden. Då delar dom pussar och gos kamratligt. 

Det Leo kan visa då är skuldkänslor gentemot mig, då studsar han bort till mig på två skutt genom hela soffan och pussar mig lite också. Så jag inte ska känna mig utanför. Lillen min.

Nisse kan också vara mammig (han vet att jag ger bästa massagen).
Man försöker väl också få lite egentid med båda under dagarna. Fokusera på en i taget och inte hur dom fungerar som ett "par"

Så så ser det ut här i Sätra. Kortfattat!
Nu blocksover båda vilddjuren och jag ska också knoppa nu.

Natti