Idag är jag en spillra av mitt forna jag.
Idag ligger jag och hulkar av självömkan som är befogad.
Idag mördar jag Johan om han kommer hem och sjunger sin klagosång.
Nej nu ljuger jag, jag är less och ledsen. Inte så arg.

Vetekudden ligger i micron och får vara min pojkvänssubstitut idag. Men jag önskar han var hemma och pillade med mitt hår och värmde min stackars rygg med sin fylliga mage som för övrigt också är en spillra av sitt forna jag.
Han kom nämligen hem så här på lördagsmorgonen



Tur att Leo älskar Johan mer än allt annat för annars hade nog lillkillen flygit på Johan så som han såg ut. Det har brunnit i honom, det är ju ett säkert kort. Ni ser kanske spåren? Jag kände lukten annars...Sen hur och vad som hänt vet han inte. Han hade en teori om att han blivit rånad och sedan hade rånaren tuttat eld på honom. Jag skrattade överlägset och informerade honom om att så drastiska metoder använder sig inte rånare av för att komma över en ful gammal nokia 3310.

En kille hade kommit springandes och hjälpt honom att få av tröjan och sedan hade dom kamratligt hoppat på den tillsammans. Sen vet jag inte hur han tänkte när han drog på sig spektaklet igen. Men killar är och förblir ett mysterium i mina ögon. Hur få hjärnceller kan en hjärna innehålla?

Dessvärre älskar jag honom mest av allt ändå men är tacksam över att när han drar ut på ett sånt där rövarstråk så ställer han till sånt UTE och inte hemma.

Det värsta var att när han väl kom hem och Emelie vaknade till så frågade hon självklart Vad som hänt!?!?! Då svarar Johan:

"Jaaaaa, jag har GÅTT från Bredäng!!!"

Bredäng är en station bort och det är inte speciellt långt. Lustigt att han ansåg att  det var det  som hänt när han såg ut sådär.

Men vad gör man??

---

Annars har helgen bestått av perfekt dos av allt. Vi har legat i humlegårdsparken och myst med hundarna.
Vi har ätit korv med bröd, badat och jäst. Vi har också shottat vodka och lyssnat på mina partylistor.
Roligt har det varit. Men för er som inte har hundar så kan jag informera er om att det är ganska slitsamt att få ihop det. Hundarna väntar inte på att man ska ligga och skräpa en hel dag som faktiskt kan vara ganska skönt efter en blöt natt. Nej dom ska ut och rastas och motioneras, dom ska ha mat och lek.
Men det är det värt. Nu ligger killarna magemotmage intill mig och snarkar. Nisse pussar då och då Leo och Leo slickar Nisse i örat. Undrar varför.....(?) Han kanske tycker Nisse är äcklig och vill tvätta honom.

---

Nej jag kanske slänger i en tecknad film och myser med grabbarna nu. tur att det regnar för annars hade jag haft ångest av att vara så här miserabel halvliggandes i soffan.
För er som känner medlidande av att jag har mensont kan jag delge er info om att det är inte bara! När man har mens sväller man runt både mage och rygg och det innebär att det blir ett tryck på svanskotan som gör sinnessjukt ont. När svanskotangör ont så får jag ont i benen och kan knappt resa mig från en sittande ställning.


Det ger mig panik att påminnas om i hur dåligt skick jag är. Det gör mig ledsen och bitter. Jag har kroppen fylld av ärr, jag kommer inte kunna arbeta normalt med tanke på hur det blir bara ett sådant här återkommande problem. Ska jag ligga hemma en vecka i månaden pga mens eller? Jag kommer antagligen inte kunna få barn enligt läkarna och jag är mer eller mindre invalid. Jag har fått diagnosen ptsd och får kämpa mig igenom en vardag fylld av smärtor. Jag gnäller sällan och vill alltid ha ett positivt svar när folk frågar hur läget är nu. Men lika jobbigt som spänningshuvudvärk av den värsta sorten är för någon av er, är mina smärtor i rygg/ben. Bara det att jag är van och får se glad ut ändå. 



Dom här killarna är ett ljus i mörkret när jag känner mig hängig. Lite på det.

.