Så, vad har jag gjort?

Vi har målat ett till rum. "Oh jävlar", utbrast Johan när han öppnade färgen. Galet grön är den. Bildbevis har jag inga så ni får lita på mitt ord då den verkligen är hysterisk. Men vi kan ju på en gång klargöra att den är förbannat snygg och våra framtida gäster ska tacksamt niga och buga när dom kommer till oss. Tacksam för att vi  själva ligger i sista omålade, inte ommålade rummet och att dom har äran att ligga i värsta jungelcoola rummet. Skitfult är vårt sovrum. Men så fort stashen kommer in sticker vi till Bauhaus och köper mer färg.

Nu när vi målat om så mycket tror jag Johan ändrat uppfattning om mina kvalitéer. Han trodde jag var helt värdelös på målning. Det trodde jag med men visade mig vara värsta målargeniet. Den ni. Monkan och Zikkan ska ha en eloge för hjälpen också. 

Jag har fått låna deras borrmaskin så vi kan hänga upp tavlor och fixa med nya gardinstången. Enda kruxet är att det finns inget låghastighetsläge eller för den delen något läge som fungerar upp till det supersnabba läget.
VRRROOOOM VROOOOOMMOMOMOMOM låter den på en gång. 0 till 100 på 0,10 sek alltså.
När jag skulle borra upp hylsan till gardinstången höll jag på att trilla av pinn. Pinnstolen. När Johan sedan kom hem skulle jag visa hur galet fort den gick. Jag stod vid fönstret (där det alltså inte hängde några gardiner) när en dumming gick förbi.  En dumming som slår kvinnor med bebisar i sin närhet. Ja just det. Innan hade jag gruvat mig för att möta honom. För flera gånger i somras socialiserade vi med honom och hans tjej helt ovetandes om att han var ett arsel som gör såna fanstyg. Min oro i magen inför mötet handlade om att vi tyckte faktiskt bra om honom innan. Men efter vi fått reda på annat vill man ju inte direkt gå fram och "highfiva" med honom och säga "Jasså du randade arslet på frugan hörde jag, ja visst serru hon behövde väl uppfostras?".
Inte för att jag någongång vad jag kan minnas gjort en high five med någon. Men ändå?
Hur som helst vill jag inte ens hälsa på honom och jag har specifikt förbjudit Johan att ens titta åt åbäkets håll.
Säga vad man vill men en männniska som slår sin kvinna (som dessutom sitter och ammar) ska skändas och frysas ut. Spotta på honom om det behövs. Det är vad jag tycker.
Så jag tog tillfället i akt och höll upp borrmaskinen som en k-pist och låtsades skjuta honom där han passerade utanför fönstret. Om han såg? Oh ja. Han tittade tills han inte såg mer där han gick. Stum och förvånad.
"TATARATATARATATATATATAAA" ropade jag efter honom när jag sköt. Helt inne i mitt, om jag får säga det själv, urmärkta skådespel. Legosolat var jag.
 Efteråt tittade Johan på mig med stora ögon. "MEN GUMMAN! Vad gjorde du? Vad gjorde du nu?" upprepade han när jag stod vikt av skratt. Han tittade på mig med skräckblandad förtjusning. Ibland vet nog varken han eller jag om jag är en sinnessjuk människa, eller rentav genialiskt galen.


Nu måste jag visst till posten. Vi ses sen