När jag var liten, runt 11år, var jag hur kär som helst i en kille som var lite äldre än mig. Jag var alltså HUR kär som helst!. Så kär man bara kan vara när man är liten. Vi blev ihop och pussades och sånt. Kändes enbart konstigt men man var ju tvungen att testa?. Jag var samtidigt nyfiken när jag låtsasnuppade med mina barbies. Jag visste ju nämligen hur saker och ting gick till, färgtv fanns ju på nittiotalet!. Men jag var bannemig inte redo för något snuskans. Inget mer än torra pussar ville jag utforska ännu.

Så kom en eftermiddag då han bad mig ta på hans petterniklas. Det kunde ju han inbilla sig, äckelunge!
 Jag blev så jäkla arg att jag cyklade hem och grinade. USCH!

Idag, är han värsta misslyckade knarkarslusken. Flera ungar med en rad misslyckade småtjejer. Hahah, där fick dom alla!.
En känsla av revansch. Om jag pillat med hans snopp då kanske jag hade följt med ner i misärens avgrund.
 Och om han INTE bett om något dyligt hade kanske han inte slutat som värsta ärkeslusken.

Det vill jag tro iaf.

Kharma