I fredags när vi bakade tårtor så det stod härliga till här i köket sparade jag så länge som möjligt på min förtjänarscigg (bara rökare vet) och till den ciggen hade jag ett planerat glas iskall cola som väntade. Jag stressade mig svettig medans min respektive låg och tjockade sig i soffan med fötterna på bordet sådär manligt klyschigt. Handen i brallan hade han också. Ingen brynja än, om ett par år kanske.
En tårta, två tårtor. Fyra färdigfyllningar, marsansås och fan och hans moster. Innan den tredje och sista tårtjäveln skulle göras ville jag ta en fem minutare sån jag tände ciggen och tog en stor klunk.....Bobsaft. Ej utspädd. Den tjocka och söta sörjan rann ner i halsen och min hjärna kollapsade två ggr av chocken.

Nyss, när jag blev akut hungrig gjorde jag två knäckemackor och åt medans jag sprang runt här i morgonrocken och bökade med oväsentligt trams. Törstig som jag var gick jag och skulle dricka mjölk. Efter tre klunkar insåg jag att det var ren vispgrädde i litertetra jag stod och halsade. Som blev kvar sedan tårtbakningen.



Nu har Johan tjatat och tjatat sedan igår att han vill somna med mig nära så jag ska krypa ner och pussa honom till sömns. Och det med en näve hårinpckning i skallen. Blekning sliter men nu är jag blond igen. Ser fram emot att få det lite roligare. Jag väntar spänt.


tackinatti