Idag har vi gått till Bredäng och tillbaka.
Hemkommen och svettig som jag var gick jag med hundarna, Edyta och Annika upp till Ica fram och tillbaka. När jag går ut från vårt centrum möter vi ett grabbgäng där snittåldern låg på 15år ungefärligt. Dom var nog 6-7-8 st, jag vet inte riktigt. En av dom hoppade högt och skrek med sin pubertetsröst så Leo blev rädd.
Detta gjorde han trots att vi var flera meter ifrån killarna och jag hade hundarna i kort koppel. Han ville väl mest spexa inför vännerna. Jag kunde dock inte lägga band på mig den här gången utan bad honom sluta skrika och förklarade att han skrämmer djuren.

- Jah men jag är hondrädd jäla fitta!!

Okej mord, minst! 

Istället la jag återigen band på mig och förklarade lite lätt att om man skriker och vevar kan alla hundar bli rädda och i en riktigt pressad situation bita. Så fortsätter han med samma fasoner så kommer han slutligen få en anledning att bli rädd.
Inte så att skitungen lyssnade heller utan fortsatte skrika fitta efter mig. Med hela torget som tittade nyfiket.

Man kanske borde rensa bort lite onödiga lagar om barnaga ändå.